Nu är jag djupt ute.
Varsågoda. Här får ni några feberyra rader jag skrev av inspiration av några gamla texter från förra året.
Att bygga vidare
på ett murket trä
är som att hamra in
en krokig spik
i en färgavflagnad vägg.
Vi samlar på social kompetens
där vi egentligen vill ha
ett sällskap
i enskild form.
Samhället speglar
en rännil av konstellationer
på upphällning
och jag består av en blandning
av avlyssnad närvaro
och stavelsernas begynnelse i valen.
Av den sociala kompetensen kan vi,
mellan tuggorna på torra lussebullar,
avverka tusen samtalsämnen
allt medan decembers hjältar arbetar.
En stilla önskan är att tystnad också kunde tala
likt en påtaglig enhet i kaosets synaps med verkligheten.
Carolina, 17 november, 17.41
Kommentarer
Caroline
"Vi samlar på social kompetens
där vi egentligen vill ha
ett sällskap
i enskild form." - Snyggt!
där vi egentligen vill ha
ett sällskap
i enskild form." - Snyggt!