Imorse vaknade jag upp ur ytterligare en rolig dröm av att det hamrade. I min sömndvala skrek jag åt Ludvig att jag redan var vaken eftersom jag trodde att det var han som stod och knackade på sovrumsdörren, tills jag efter en stund insåg att det var hammarslag som ekade genom vårt gula hus. Då vaknade jag: hantverkarna.

Jag åt frukost och gick ut och beundrade utbyggnaden och skröt på hantverkaren. Thimmie hann knycka åt sig en träkloss som hon nu förnöjt har gnagt sönder i tusen små träflisor. Jag som hatar att dammsuga.

Nu ska jag och Thimmie gå ut i skogen och gå en långpromenad. Hon ska få springa fritt och jag ska tänka fritt. Man tänker aldrig så bra som med träd runt om. Visst vet ni att människan härstämmar från träden? Delvis i alla fall.



Fullsta, Dalarna, Valborg 2008: vårstädning av stugan och trädgården.

Thimmie ba: Näru! Så lättflirtad är jag minsann inte!