Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Kaffets vara eller icke vara.

2008-11-17 14:28:07 i Allmänt

Carolina: Jag önskar mig en ny kaffebryggare i julklapp.
Jessica: Men du dricker ju inte ens kaffe!?
Carolina: Jamen.. alltså: det är ju mysigt att brygga kaffe och känna lukten av trivsel och sen hälla ut det.
Jessica: Du är ju inte frisk!


Jag älskar doften av kaffe. Det lukar hemma. Det luktar anno 94 när mamma jobbade deltid och var hemma ibland. Jag, mamma och Ludvig brukade sitta runt köksbordet och fika och när en bra låt dök upp på radion "sittdansade" vi och höll varandra i händerna som en slags bordsringdans. Det var tider det. Varför jag inte kan dricka kaffe är på grund av min härjade mage. Blev jättesugen på kaffe till efterrätten på ESK:s avslutningsfest och drack en halv kopp och sen var magen i krisläge resten av kvällen och dagen efter.
 Jag brukar allid lukta på mina klasskompisars kaffe och de vet att när de köpt en kaffekopp för universitetets någorlunda humaniära priser ska ge mig den, till främjandet av mitt lukta-på-kaffe-behov.

Kommentarer

Mamma
Du skriver så levande så jag blev kaffesugen.

Kram Mamma !
Vetduvad, det där vet jag precis hur det är. Jag har nämligen samma dilemma - fast med te. Helt oförståeligt hur folk kan dricka varmt vatten men ohohohohoooo så otroligt sanslöst gott det luktar. Du vet tehörnan i kungspassagen i umeå? Jag kan spendera timmar där, jag svär. Det luktar så, så sagolikt.
imit
Kaffe är bäst.

Skriv en kommentar