Igår bjöd jag och Patrik brorsan på middag. Han fick förtära en stark, men god, köttfärspaj med diverse specialkryddor. Sedan kom Idamari och vi pratade en massa och såg såklart Bonde söker fru, veckans höjdpunkt! När jag och Idamari ser tv tillsammans blir programmen ganska sönderpratade, men det gör inget. Bonde söker fru hör ju inte direkt till de mest svåranalyserade programmen som ska tittas på under tystnad och med anteckningsblock för att man ska förstå dramaturgin.

Nu sitter jag och dricker ett mycket underskattat te: Söderte, mina vänner. Drick det! Jag drack det jätteofta när jag bodde hos brorsan och sen har jag haft så många andra teer att dricka vilket tragiskt nog lett till att Söderteet fallit i glömska. Hade det inte varit för mormors teförråd hade jag nog suttit här och druckit mina gamla teer för all framtid. Mer Söderte, tack.

Förresten. Måste bara upplysa er om en sak ni säkert redan vet, men ändå: använd INTE era tajtaste jeans när ni ska sitta stilla i tre timmar och dessutom har ben som är dekorerade med blågullila blåmärken efter cykelkraschar. Detta skall utfärdas som en klass tre varning inom smärta. Nu har jag hängt in jeansen i garderoben och bytt till mina mörklila, linnebyxor inköpta på Urkult för tre-fyra år sedan. De är lagomt fladdriga för att blåmärkena ska få leva klart på mina ben i lugn och ro utan att måste tävla med ett tajt jeanstyg om platserna de valt att bosätta sig på. Nu ska jag inte virra in mig i blåmärkernas liv och leverne utan dricka upp mitt te innan det kallnar.