Brevbärare.
Härom dagen när den där blötjävlasnöstormen härjade fritt ute träffade jag vår brevbärare.
"Vill du byta liv med mig idag?" undrade han uppgivet där han drog sin postcykel.
Dessutom trodde han, när han delade ut vår post, att jag var någon slags spion eftersom jag fick lön av Försvarsmakten. Han tittade väldigt misstänksamt på lönekuvertet och undrade om jag var specialanställd på något vis.
Nej. Sådana priveligier har jag ej.
Har fått lön från jobbet också, mitt riktiga jobb alltså. Ska på en gång föra över dem till resekontot som jag skapat i samrådan med min sambo, haha.
"Vill du byta liv med mig idag?" undrade han uppgivet där han drog sin postcykel.
Dessutom trodde han, när han delade ut vår post, att jag var någon slags spion eftersom jag fick lön av Försvarsmakten. Han tittade väldigt misstänksamt på lönekuvertet och undrade om jag var specialanställd på något vis.
Nej. Sådana priveligier har jag ej.
Har fått lön från jobbet också, mitt riktiga jobb alltså. Ska på en gång föra över dem till resekontot som jag skapat i samrådan med min sambo, haha.
Tackarrrr!
http://www.youtube.com/watch?v=6VAkOhXIsI0
Varsågodarrr!
Då jag tillhör skaran "tekniskt inkompetenta människor" vet jag ej hur man länkar. (Borde kanske ta och påminna mig om att det är 2008, men hej, datakunskapen på gymnasiet; hur roligt var det egentligen? Det fanns så mycket annat inom teknik som var, och är, så mycket mer intressant och därmed - enligt min ringa åsikt - mer givande. Exempelvis ljudtekniken och studioproduktionen. ) Där fick ni, kära läsare, kanske en utav de längsta paranteserna jag åstadkommit som bloggerska och dessutom ett ytterst ointressant sidospår. Men sådana måste få finnas. Jag menar; vem kan förbjuda en att spekulera vidare på en tanke på en fredag då allt som kallas tankar redan glidit iväg och tänkt tanken; helg! (med allt vad det innebär) - flertalet gånger.
Comment qui préférence. "Länken" ovan är i alla fall fredagens måste om ni vill uppleva musikalitet på hög nivå och sin sanna bemärkelse.
God afton.
C
The piano keys are black and white -
But they sound like a million colours in your mind.
Tänkte att jag skulle frambringa någon slags musiklista.
Abalone Dots - Trip
John Butler Trio - Better than
Matisyhau - Jerusalem
Gentleman - Different places
Lisa Ekdahl - Åh, Gud
Kid Jonny Land - It´s Obdacious
Jason M'raz - O, lover
John Butler Trio - Losing you
Maria Mena - Lose control
Kate Nash - Dickhead
Sophie Zelmani - Why
Kate Nash - Nicest thing
Angie Stone - Karma
Abalone Dots - Daddy's waltz
Deportees - Streets of you
Nils Landgren - Stomp
Tomas Andersson Wij - Och en som vandrar
Stefan Sundström - Sökte Gud
Miss Li - Ba ba ba
Band of Horses - The funeral
Amos Lee - Keep it loose, keep it tight
Amos Lee - Give it up
India Arie - Promises
Erykha Badu - On & on
Erykha Badu - Certainly
Kings of convenience - I don't know what I can save you from
Kings of convenience - I´d rather dance with you
Lisa Ekdahl - Jag bara vet
Juan Carlos Alfonso Y Su Dan Den - La Chica de Nieve
Tomas Andersson Wij - Hejdå
John Butler Trio och ekonomiska rådgivare.
Fick ett brev idag. Från banken.
Det stod följande:
"Det händer saker dagligen med din ekonomi som rör din ekonomiska situation. Därför skickar jag dig mitt visitkort" Undertecknad.
Vad händer med min ekonomi? Dagligen? Det låter oroväckande med en uns spänning. Måste kanske ringa den "licenserade privatrådgivaren". Vad tror ni?
I övrigt så har jag återigen blivit förälskad i en musiksensation. Denna gång är det John Butler Trio som haffat mig och mina öron.
Bland isländska sagor och kulturella ting.
Kursstart idag. Trots att jag införskaffade den mesta av kurslitteraturen på biblioteket förra veckan var jag ändå tvungen att med mina få besparingar inhandla mer litteratur på akademiebokhandeln. Livet som student är hårt. Nu ska jag dessutom beställa Njals saga från adlibris. Tur att pengar för januari kommer i slutet av denna vecka.
Bra är trots allt att kursen verkar givande och att vi har Anders Persson som lärare. Universitetets Gud i litteraturhistoria. Han kan allt. Det bästa är att han berättar sin kunskap med ett ständigt leende över läpparna medan han verkligen ser ut som en riktigt mysfarbror som äger de flesta kulturella betingelserna i sitt skafferi av kunskap.
Nä, om man skulle ta och läsa lite språkhistoria inför morgondagen. Med en kopp te fixar sig det mesta.
Dagens låt: Daddy's waltz - Abalone dots
Bra är trots allt att kursen verkar givande och att vi har Anders Persson som lärare. Universitetets Gud i litteraturhistoria. Han kan allt. Det bästa är att han berättar sin kunskap med ett ständigt leende över läpparna medan han verkligen ser ut som en riktigt mysfarbror som äger de flesta kulturella betingelserna i sitt skafferi av kunskap.
Nä, om man skulle ta och läsa lite språkhistoria inför morgondagen. Med en kopp te fixar sig det mesta.
Dagens låt: Daddy's waltz - Abalone dots
Upplösningen!
Ja, jag lovade ju en upplösning på dramat "Patrik vs fothusen vs boken". Här kommer den!
Kvällen har tillbringats på Iksu där jag och min vän Kristina avverkade ett tungt fyspass.
När jag sedan kom hem och hade gått med Bia så välkomnade Patrik mig med världens godaste drink gjord på banan, äpple och mjölk.
"Varsågod, snabb återhämtning!"
Han är bra snäll min pojkvän. (Eller så vill han undvika mina små raseriutbrott som riskerar att uppstå vid lågt blodsocker). Hursom. Jag tror Patrik trots allt vinner kampen mot ovan nämnda motståndare.
Kvällen har tillbringats på Iksu där jag och min vän Kristina avverkade ett tungt fyspass.
När jag sedan kom hem och hade gått med Bia så välkomnade Patrik mig med världens godaste drink gjord på banan, äpple och mjölk.
"Varsågod, snabb återhämtning!"
Han är bra snäll min pojkvän. (Eller så vill han undvika mina små raseriutbrott som riskerar att uppstå vid lågt blodsocker). Hursom. Jag tror Patrik trots allt vinner kampen mot ovan nämnda motståndare.
Söndagmåndagsång.
Sitter och käkar frulle och taggar inför ett spinningpass. Sen ska jag läsa igenom Olofs uppsats. Ja, precis. Av alla 20 stycken i min klass måste jag opponera på den som skriver bäst av oss alla; kommer jag ens ha något att anmärka på? Återstår att se. På något sätt måste man ju ändå kunna luska fram den röda pennan.
Patrik var lite uppgiven igår:
- Varför kommer du aldrig över på min sida sängen? Det är alltid jag som kommer över på din!
- Jomen.. alltså.. det är för att jag gör så mysiga fothus! Jag har svårt att slita mig ifrån dem!
Patrik vs Fothusen = fortsättning följer.
Igår gjorde han i alla fall en jättefin middag, medan jag låg på sängen och läste the book. Ni vet en sådan bok man har svårt att släppa, man tar med den överallt. Värst var ändå igår när jag var ute med Bia och hade boken med mig..
Hm.
Patrik vs Fothusen vs Boken = ja, följ den spännande upplösningen!
Service management i mitt hjärta!
Då jag för ex antal månader sedan sade upp bekantskapen med Alexander Lukas, eftersom han svikit min tursida några gånger, har han åter visat sig.
Följaktligen.
Jag cyklade iväg till det lokala biblioteket för att skriva ut min uppsats. Jag hade också lovat Johan att skriva ut hans uppsats då han fortfarande är kvar i Övik. Väl inne på biblioteket huserade jag mig vid lämpligast dator för att uträtta mitt ärende. Jo. Ungefär så långt var min inställning god. Men ni vet ju min relation med datorer. DE SKA FUNKA! Gör de inte det så får jag ett mindre sammanbrott (som tur var fick jag ett minimalt sammanbrott på biblioteket då jag vet att man ej för störa de besökande, dessutom såg den stackars biblotikarien så förskräckt och ledsen ut över att deras datasystem havererat så jag beslöt mig för att hålla en låg profil).
Då jag fick inse att mina försök till sammankomst med Herr Lukas ej lyckats, turen var ej på min sida alltså, traskade jag iväg smått upprörd. Eftersom jag hade en tid att passa senare under dagen tänkte jag att jag i största möjliga mån var tvungen att ha mina uppsatser utskriva nu. Jag och planeringar. Klaffar de ej ligger mina nerver och skakar på gränsen till nervöst sammanbrott. Okej. Det var en överdrift, men ni fattar poängen. Man vill ju ha flyt, eller hur?
Jag vände på klacken och steg återigen i Folkets Hus hall. Hm. Någon föreståndare borde ju finnas här någonstans, han/hon kanske kan hjälpa mig att finna en fullt fungerande skrivare? Sagt och gjort. Jag traskade upp en trappa och knackade dörr tills jag hittade mannen med själen full av service management. Tackarrr.
Jag skrev då ut mina dokument på hans skrivare och tvingade på honom pengar för besväret. Pengarna vägrade han ta emot och menade att man ska hjälpa en studentska i nöd. Sweet. Jag passade på att tacka min vän; Alexander Lukas, för att han åter visat sig vara på sin sida.
På onsdag får jag återigen träffa klassen som jag varit skild ifrån under julmånaden, det ska bli roligt. Man börjar sakna dem fort, här får ni ett smakprov på en del av den manliga delen av vår klass. Fest hos Johan någon gång i början av december.
Olof, Johan, Mats, Johan och Martin.
Följaktligen.
Jag cyklade iväg till det lokala biblioteket för att skriva ut min uppsats. Jag hade också lovat Johan att skriva ut hans uppsats då han fortfarande är kvar i Övik. Väl inne på biblioteket huserade jag mig vid lämpligast dator för att uträtta mitt ärende. Jo. Ungefär så långt var min inställning god. Men ni vet ju min relation med datorer. DE SKA FUNKA! Gör de inte det så får jag ett mindre sammanbrott (som tur var fick jag ett minimalt sammanbrott på biblioteket då jag vet att man ej för störa de besökande, dessutom såg den stackars biblotikarien så förskräckt och ledsen ut över att deras datasystem havererat så jag beslöt mig för att hålla en låg profil).
Då jag fick inse att mina försök till sammankomst med Herr Lukas ej lyckats, turen var ej på min sida alltså, traskade jag iväg smått upprörd. Eftersom jag hade en tid att passa senare under dagen tänkte jag att jag i största möjliga mån var tvungen att ha mina uppsatser utskriva nu. Jag och planeringar. Klaffar de ej ligger mina nerver och skakar på gränsen till nervöst sammanbrott. Okej. Det var en överdrift, men ni fattar poängen. Man vill ju ha flyt, eller hur?
Jag vände på klacken och steg återigen i Folkets Hus hall. Hm. Någon föreståndare borde ju finnas här någonstans, han/hon kanske kan hjälpa mig att finna en fullt fungerande skrivare? Sagt och gjort. Jag traskade upp en trappa och knackade dörr tills jag hittade mannen med själen full av service management. Tackarrr.
Jag skrev då ut mina dokument på hans skrivare och tvingade på honom pengar för besväret. Pengarna vägrade han ta emot och menade att man ska hjälpa en studentska i nöd. Sweet. Jag passade på att tacka min vän; Alexander Lukas, för att han åter visat sig vara på sin sida.
På onsdag får jag återigen träffa klassen som jag varit skild ifrån under julmånaden, det ska bli roligt. Man börjar sakna dem fort, här får ni ett smakprov på en del av den manliga delen av vår klass. Fest hos Johan någon gång i början av december.
Olof, Johan, Mats, Johan och Martin.
Om jag vetat då vad jag vet nu.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag ett stall, en stor vedbod, ett växthus, en koja, en slänt som förut var hästhage. Jag ser lite träd, åkrar, skog och om det inte hade varit så förbaskat januarimulet hade jag sett Marsfjällen. Det här med nya år tycker jag om. Jag tycker ofta om nya saker och jag tänker inte försöka sammanfatta året 2007 för det är försent. Årskrönikor skriver man de allra sista dagarna av de berörande året. Dessutom är jag less på alla "årets kvinna", "årets man", "årets replik", "årets sensation" och så vidare.
Nya saker är roliga, de liksom grabbar tag i en och sliter in en i en ny värld av utmaningar, upplevelser och nya tankemönster som jag redan nu kan känna börja ta form i huvdet. Fjärde januari 2008.
Det finns en annan sak jag också tycker om. Det är trygghet. Att titta ut genom mamma och pappas fönster och se samma sak varje gång, fast i nya skepnader beroende på väder - är trygghet. Att blanda det nya 2008 med gamla utsikter (och framförallt erfarenheter) från 2007 tror jag kan bli en lyckad kompott. Fast vad vet jag?
Jag som sitter här halvt sliten, halvt förkyld, halvt trött, men jäkligt inspirerad till skrivandet. Det där med att vara halvt sliten kan man ju råda bot på med en nypa frisk luft och kanske lite smink. Men min kära lillebror brukar bli så upprörd när jag sminkar mig;
"Carolina! Varför sminkar du dig när du har Patrik? Då behöver du väl inte göra dig fin?"
Nej.. kanske inte. Han skulle nog, hoppas jag, gilla mig än om jag var uppstassad från topp till tå, eller om jag låg och krälade i feberdrömmar i nån gammal trasa. Osminkad.
Patrik kommer hit till Dalasjö ikväll. Vi har inte setts på drygt två veckor så det blir kul.
Åter till uppsatsen som faktiskt börjar likna något, efter alla om och men från min egen, ständigt smått prestationsladdade sida. 2008 - visst hjälps vi åt tillsammans?
Nya saker är roliga, de liksom grabbar tag i en och sliter in en i en ny värld av utmaningar, upplevelser och nya tankemönster som jag redan nu kan känna börja ta form i huvdet. Fjärde januari 2008.
Det finns en annan sak jag också tycker om. Det är trygghet. Att titta ut genom mamma och pappas fönster och se samma sak varje gång, fast i nya skepnader beroende på väder - är trygghet. Att blanda det nya 2008 med gamla utsikter (och framförallt erfarenheter) från 2007 tror jag kan bli en lyckad kompott. Fast vad vet jag?
Jag som sitter här halvt sliten, halvt förkyld, halvt trött, men jäkligt inspirerad till skrivandet. Det där med att vara halvt sliten kan man ju råda bot på med en nypa frisk luft och kanske lite smink. Men min kära lillebror brukar bli så upprörd när jag sminkar mig;
"Carolina! Varför sminkar du dig när du har Patrik? Då behöver du väl inte göra dig fin?"
Nej.. kanske inte. Han skulle nog, hoppas jag, gilla mig än om jag var uppstassad från topp till tå, eller om jag låg och krälade i feberdrömmar i nån gammal trasa. Osminkad.
Patrik kommer hit till Dalasjö ikväll. Vi har inte setts på drygt två veckor så det blir kul.
Åter till uppsatsen som faktiskt börjar likna något, efter alla om och men från min egen, ständigt smått prestationsladdade sida. 2008 - visst hjälps vi åt tillsammans?
