Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

When it comes to you.

2008-02-22 15:17:37 i Allmänt

Klockan är 14.46 på min halsklocka som är min gammelfarmors som hon fick i förlovningspresent av min gammelfarfar Karl. Initialierna K L är inristade på klockan, samma som mina: Karolina Lidström. Ja, haha, jag är faktiskt döpt med K i Karolina, men har stavat med C så länge nu. Den är 14.46 på datorn också. På väggen med. Min mobilklocka är också 14.46. Det enda problemet är att man måste vrida upp hängsmyckesklockan (vad heter det egentligen, mamma?) en gång i halvtimmen. Det var lite lustigt idag på skolan när Ida frågade mig vad klockan var.

Ida: Vad är klockan?
Jag: Ja.. alltså.. vänta.. (också tittade jag på mobilen)
Jag: 11.23
Ida: Men du har ju en klocka runt halsen och en på armen!
Jag: Men ingen av dem funkar! Men de känns äkta ändå!

På armen har jag min farmors gamla klocka. På mitt högra ringfinger har jag farmors förlovningsring och i min smyckeslåda ligger två örhängen av min farfars förlovningsring och ett halsbandssmycke av min gammelmormors förlovningsring. Oj, vad håller jag på med? En smyckesblogg? Kanske nya trenden?
Nej, den här bloggen hade jag egentligen tänkt att ägna åt att klaga lite på mig själv;
IBLAND ÄR DET FÖRBANNAT JÄVLA JOBBIGT ATT VARA ÖPPEN SOM EN BOK!
Ursäkta vokabulären, men tänk er själva. Alla läser mig och mina tankar innan jag ens öppnat munnen. Är det det som kallas karisma? Eller vad är det som händer? Våren har liksom anfallit från fel vinkel.
Åh. Det skulle vara skönt att ge blanka fan i februariumeå och dra till London till Emma.
En annan Emma det skulle vara bra att träffa nu är min andra Emma. Och min tredje Emma vill jag också ha en dos av nu. Hon och lillfrejan.
Hm. Nu blev det säkert krångligt för alla läsare som ej känner er insatta i min Emmaterminologi, men okej, jag gör en liten lista. Ni vet, vi lärare gillar ju när allt sammanställs.

Emma i London - Jag och Emma har känt varandra sen blöjan. Hennes morfar Viking (som förövrigt har skjutit en björn, för att lägga in en liten anekdot) bor grannes granne med oss. Vi har tultat runt i Dalasjö, byggt kojor, ätit rabarber, pallat morötter, snackat miljontals timmar om miljontals saker. Bebisvän, uppväxtvän och gammelvän. Hon flyttade till London i januari och planerar att stanna där till maj.

Emma med bebis - Jag och Emma har gått i samma klass sen förskolan till första året på gymanasiet. Emma är en utav de starkaste människor jag känner och hon och hennes Mattias fick en flicka i oktober, Freja, som är sötare än de sötaste av dagar.

Emma Sikström (Musikemma!) - Jag och Emma gick gymnasiet tillsammans och avverkade ett ton notpapper, ett ton gräl, ett ton skratt och ett ton av riktig äkta humor när den är som bäst. Emma är den man ringer och skrattar med, den man ringer och gråter hos och den man spelar musik med. All kärlek till henne.

Åter till  de språkhistoriska förändringsprocesserna. All min kärlek.



Jag minns en dröm om snö
Det är svårt att se dig
som en glasbit i en vattenpöl som frös

Jag väntar utanför
för att få se dig
Jag behöver din kyla nu
behöver din svala hud

Jag blir din skugga
Jag blir den du aldrig ser
Låt mig bli din skugga
Jag skadar dom som ler
åt dig, din skugga
Jag blir ögon på din rygg
Låt mig bli din skugga
och du bli min


Skriv en kommentar