Spärra in min längtan, min känsla och min chans.

Har nyss fått reda på gruppindelningen inom uppsatsherkesarbetet. Jag hamnade i en liten grupp med den, enligt mig, förmodligen bästa handledaren. Kanske inte det mest ultimata att skriva en uppsats efter denna termin, men jag lovar att jag ska göra mitt bästa. Jag har en teori om varför denna termin har känts så lång: vi har inte haft någon praktik. Jag saknar elevkontakt, klassrumssituationer och spontanitet. Nu ska jag harva på med uppsatsen för att lämna in den i slutversion den 19 januari och därmed sätta punkt för halva min utbildning, två och ett halvt år kvar sedan: NU KÖR VI!

Nu måste jag fixa en matlåda mellan träningen och kören! Bara 6 dagar kvar till konsert nu! Dessutom måste jag fila på ett syfte till min uppsats, det känns lite väl luddigt i nuläget.



Ibland undrar jag hur det skulle vara att byta liv med Thimmie. Lugnt? För lugnt? Spännande med spår i skogen i alla fall.



Hon gillar det skrivna ordet lika mycket som mig. I alla fall att bära det från postlådan till köket där en godisbit väntar.