Nu är de två konserterna avslutade och kyrkan erbjöd den bästa tänkbara akustik och Konrad var som vanligt på sitt eminenta dirigenthumör. Jag älskar att sjunga, jag kan omöjligt säga det för många gånger. Jag älskar också finallåtar och sönderövade harmonier som under tidens sista timma låter som de sköraste små vinterflingornas fall mot en frostbiten mark,  vackert alltså - om jag får säga det själv -  och det får jag: det är ju min blogg och jag som väljer orden och dess innebörd. Tack alla ni som kom och lyssnade på mig och kören.


Den berömda sångminen..