Jag och min farbror Anders i Göteborg hade under gårdagskvällen en sms-konversation. Anders är kanske ett utav Dylans största fan. Han kan allt om honom, haha! Här, i denna konversation, glider vi dock över på annan musik är Dylan. Lisa och Håkan diskuteras. Och även en del principsaker.

Jag: Du missar väl inte Dylan-tolkningen på 2an?

Farbror: Självklart inte! Jag ser det! Problemet när någon ska tolka Dylan är arrogansen och det bitska, men det får ju Ebba till!

Jag: Ja, hon verkar äkta på något vis!

Farbror: Ja, absolut! Som Lisa Ekdahl, men lugnare!

Jag: Ja, haha! Har inte Lisa någon spelning snart? Skulle vara en dröm att se henne live!

Farbror: Nej, inte vad jag vet. Kanske kommer. Hellström spelade på Scandinavium för ett tag sedan.

Jag: Håkans nya skiva är bland hans bätter prestationer! "Kärlek är ett brev postat 1000 gånger", "För en lång, lång tid" och "För sent för Edelweiss" är bra. Bland annat. Hans röst kan man ju diskutera, men han gör bra musik.

Farbror: Jaja. Jag får väl lyssna på skivan då. Någon får bränna den åt mig. Jag köper den inte. Där går gränsen. Principsak.