Jomen just.
Glömde i mitt föregående inlägg att berätta att jag under måndagen var med om den största musikaliska euforin jag upplevt sen Kultiration spelade live sommaren 2006. Jag har sett (och så klart lyssnat till) kanske världens bästa jazz.
Få svenskar har etablerat sig så rejält på den internationella jazzscenen som gitarristen Ulf Wakenius.
Hans briljanta teknik och dynamiska spel har fört honom samman med en rad internationella toppmusiker, och sedan flera år är han medlem av pianolegenden Oscar Petersons kvartett.
På hemmaplan en rad grupper med olika inriktning. En av dem är Ulf Wakenius Hammond Jazz Project som särskilt lanserar Pierre Swärd. Han är en virtuos hammondorganist som för traditionen vidare från Jimmy Smith och de andra stora, amerikanska mästarna. Wakenius och Swärd gör gemensam sak med saxofonisten Håkan Broström och trumslagaren Jonas Johansen. Broström är en av våra ledande jazzsolister, till vardags verksam i Norrbotten Big Band, kvintetten Birdsongs och olika egna ensembler. Jonas Johansen är en av Danmarks ledande trumslagare och bland annat medlem i Danmarks Radio Big Band.Och som i alla sammanhang där han är med sätter Ulf Wakenius prägel på musiken med sin rytmiska energi och sina fantasifulla improvisationer, och det med en skamlös lust som man bara kan kapitulera för.
En recension av okänd. Hittade den i internetdjungeln. Tycker den var bra då den verkligen beskriver den skamlösa lusten att spela, lira, jamma och såklart improvisera. Jag frågade dem efter spelningen om hur mycket som var inövat och hur mycket som var improviserat. Trummisen svarade "10 % inövat, resten improvisation".
Bild: www.pierresvard.com
Återigen vill jag påpeka min fjantigt stora kärlek till hammondorglar. Och jag vet en man som kan lira hammond som om han vore ett med ljudet. Pierre Swärd.