Jag saknar mycket. Jag saknar Elisabeths kramar och kloka ord, hennes ständiga närvaro och hennes alltid välkomnande famn. Jag saknar hennes otroliga karisma. Jag saknar Görans skratt och engagemang, hans tid och hans hjälpsamhet. Jag saknar Mathis korttrick, hans humor och hans aldrig svikande åsikter. Jag saknar Jacobs släng med håret, jag saknar hans ständiga smsande och jag saknar hans påhitt. Jag saknar Japp. Jag saknar Lars. Jag saknar Josefine! Jag saknar Micke och Ante, till och med när de är sena, upptagna, när jag inte skiljer på dem och när de ska se på dåliga filmer. Jag saknar Jocke, jag saknar att lira landhockey med honom, att kika på fotboll med honom eller bara snacka med honom. Jag saknar att käka middag alla fyra med Markus och Alexandra - Jag saknar att styra upp saker tillsammans med dem och sitta och snacka med dem och leka med deras katter. Jag saknar Skrållan och Pyret! Jag saknar att träffa Linus ute! Jag saknar att prata musik med Martin och höra när han berättar om sina prov i detdärextremsvårahanläser eller se honom lira fotboll eller höra när han berättar att han spontanbörjat spela dragspel.

Jag saknar grannarna; Iréne och Runo, gubben med hunden som drar iväg med honom, Karin ovanför, familjen vägg i vägg, den gamla tanten nedanför. Jag saknar honsomjagalltidglömmerbortvadhonheter och hennes hundar Assar och Lukas. Jag saknar ängarna. Jag saknar fotbollsgrabbarna i Ersboda. Jag saknar Lars Holmlund. Jag saknar elljusspåret. Jag saknar de underbara bibliotikarierna.

Jag saknar att prata franska med Stig - än fast jag har glömt bort all franska så är det iaf mysigt när han pratar. Jag saknar Berit. Jag saknar Brännland. Jag saknar älven i vackra Brännland. Jag saknar Torsten, jag saknar alla gånger vi har hälsat på och han har visat mig alla saker han har byggt och fixat ihop. Jag saknar Ann-Marie.

Jag saknar Bjerre. Jag saknar alla stunder vi har snackat pedagogik och alla stunder han har spelat gitarr och sjungit med oss. Jag saknar Susanne. Underbara och kloka Susanne. Jag saknar Fannie, Maja och Lukas så att jag snart går sönder av saknad. Jag saknar att följa Maja och Susanne till Hippologum och titta när Maja rider. Jag saknar att busa med Lukas. Jag saknar att höra Maja sjunga och spela.

Jag saknar Västervik. Jag saknar att vara less på stan och bara åka ut till stugan och andas lite frisk luft. Jag saknar stugan, vattnet, bryggan, flotten, båten, alla vackra blommorna, fågelskrämman som Bia bet sönder som jag fick köpa ny. Jag saknar fågelkvittret. Jag saknar till och med den där himla fågeln där ute som låter som sju svåra år och som alltid väcker mig när jag vill sova. Jag saknar att elda i den öppna spisen, att tända ljus och se på en film. Jag saknar att spela 4irad med Mathis och Jacob. Jag saknar när alla är samlade och vi badar badtunna.

Men mest av allt saknar jag Patrik.