Patrik överraskade mig tidigare i höstas med biljetter till musikalakademiens uppsättning av Charles Dickens "En julsaga". Eftersom jag själv har satt upp den som julshow med estetklassen under gymnasiet var det extra roligt att kika; man kan ju alltid spana in sånt som ljussättning, scenlösningar, scenografi, ljuddelningar.. Patrik blev nog lite less på mig när jag titt som tätt ryckte i honom mellan scenerna och viskade "snygg scen" eller "grymt ljus" eller "kolla nu på den tekniska lösningen!".
Innan musikalen åt vi julbord. Vi satte oss vid bordet där tallrikar redan var framställda med diverse julbordstillhörigheter framlagda i en lagom portion. Fint, tänkte jag. Man brukar ju alltid ha som tendens att äta för mycket när det vankas julbord och därefter lida av en grym magknip resten av kvällen. Vi åt upp maten på tallriken och Patrik lastade på en 4-5 stora potatisar för att vara säker på att mättnaden skulle hålla hela kvällen. Just som vi svalt vår sista tugga av det vi trodde var all mat för kvällen och därmed vräkt i oss mackor för att säkra mättnaden kom vi till insikt. Sereringspersonalen dukade fram mer mat. Varmrätten. Orutinerat av oss. Eller av dem? Min mage var ganska välfylld av "förrätten". Vi orkade knappt äta någon varmrätt eller efterrätt efter vårat (eller deras?) lilla misstag med upplägget. Hursom. Maten smakade jättebra och musikalklassen är helt fantastiska på sin sak. Jag blir nästan sugen på att söka in igen till våren.

Nu vankas Biaträning och sedan jobb igen.