Mamma och pappas snart 9-åriga flat coated retriver-tik Thimmie brukar ibland roa sig med diverse busstreck.
Bland annat har hon käkat upp mammas hemmagjorda marsipanfigurer som fint stod uppställda runt pepparkakshuset. Hon åt upp alla familjemedlemmar inklusive Patrik och hans fotboll. En sommar för några år sedan gav hon sig på några väl utvalda kotletter som hon smidigt tuggade upp. Denna gång var det julens ischoklad som fick sig ett bittert slut på, det om än korta, livet. Mamma hade ställt ut ischokladen på bron för att stelna. Thimmie, som är en klok (och matglad) hund insåg sin chans att följa med ut när pappa gick ut. Det pappa inte märkte var att Thimmie inte följde efter honom utan stannade på bron. Ni förstår själva fortsättningen. 18 ischoklad inklusive de hårda aluminiumformarna i diverse färger smällde hon i sig. Choklad i sig är farligt för hundar. Aluminimformar som kanske klumpar ihop sig är livsfarligt. Familjen höll andan några dygn innan Thimmie på eget initiativ kom på att maginnehållet kanske inte var ämnat för hennes hundmage. Slutet gott, allting gott - som man brukar säga.

Bia däremot är ingen fanatiker av människans kost. Vi kan ha mat på köksbordet, köksbänken, det relativt låga soffbordet och Bia bryr sig inte. Vi gjorde ett pepparkakshus, eller ett kråkslott rättare sagt, nu till julen och det står på byrån i hallen där Bia, om hon skulle vilja, lätt skulle kunna hoppa upp och käka upp huset. Egentligen är det rätt komiskt att när jag skryter som mest på Bia så busar hon som mest. Antagligen är det hennes trotsålder som är under kulmination. Igår tuggade hon lite i en kudde, idag tjuvstartade hon julaftonen genom att öppna ett paket - med tänderna.