Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Är helt mållös över vilka talanger det finns på gymnasieskolan där jag jobbar. I dag roddade vi Öppen scen på skolan och jag. Roger och Petter inledde med en 90-talsklassiker och sedan fick vi höra egenskrivna låtar, Håkan Hellström-tolkningar, låtar med gitarr, djembe och munspel, rap på franska (!), saxofon-duett och allt avslutades med två killar som bjöd på världens dansshow! Musikalitet kan imponera stort på mig men det finns inget som jag blir så imponerad över som skickliga dansare som kan röra sin kropp i symbios till musik! Jag stod bara och gapade. Jag hoppas att någon filmade dem så jag kan länka till skolans hemsida sedan, vi får se!
Just nu sprudlar jag av kreativitet och idéer som man kan hitta på med alla dessa fantastiska ungdomar.
Klicka på bilden och lyssna på de arton låtarna i min senaste spotifylista i samlingen "Hej Hösten". Har samlat mycket svenskt (som vanligt, tycker mycket om vår svenska musikskatt), folkinfluenser, indie (också som vanligt) och mycket dystert. Som hösten alltså. På hösten känns allt extra mycket. Hade faktiskt massa jazz- och soulinslag i listan men tog bort de låtarna då jag tyckte att listan fick ett bättre flow (sorgligt förvisso, men mer enhetligt) utan dem. Musik är och kommer alltid att vara en källa att hämta nytt ifrån, vare sig det rör sig om kraft, inspiration eller tröst. Utan musik, ingenting.
Och utanför blåser oktobervindarna och folk klär på sig mer och mer och går med blickarna i backen och drar upp halsduken extra mycket. Marken har sedan någon vecka färgats vit och kanske får det ligga kvar. Kanske smälter det bort och kanske det stannar kvar. Det vet man inte. Som med så mycket annat.
Vaknade med den här texten på hjärnan. Kanske en av de vackraste svenska texterna. Och Helen Sjöholm sedan. Vilken kvinna. Jag blir alltid helt mållös när jag lyssnar på hennes röst. Jag och en av mina sångelever satt och planerade sångupplägg i går då hon hade ont i halsen och inte kunde sjunga och då dök denna låt upp i mitt huvud. Lyssna vetja!
ÄNTLIGEN! SOM JAG VÄNTAT! NU ÄR DET HÄR! Albumet "Regnet faller utan oss" av Sofia Karlsson släpptes i dag och nu ska jag lyssna på det om och om igen så jag kan nynna med när jag och Evelina ska se Sofia när hon spelar på Idunteatern den 31 oktober. NEDRÄKNINGEN KAN BÖRJA!
Här får ni en låt måndagen till ära. En av mina favoritlåtar på gitarr, mäktig men samtidigt inte för mycket. Bara musik när den är som allra bäst helt enkelt.
Nu när hösten och kylan börjar krypa på kan det vara härligt att minnas att det var en ljus tid i juni. Jag tänker här bjuda på en film från en sångkonsert jag och några av mina sångelever gjorde tillsammans med Magne Lunder, en kille som jobbade på min förra arbetsplats och som nu studerar vid Musikalakademien i Strömbäck. Vi övade under våren och bjöd in till konsert i Vilhelminas vackra tingshus i början av juni, precis när allt är som allra vackrast. Repertoaren består till stor del av musikalllåtar från "Rent", men även popmedleyn, Mumford & Sons a capella, solosång (Beyoncé och Håkan Hellström tolkas) och så lite Elvis på slutet! Hoppas ni ska tycka om det. Jag tycker att det är så roligt att se hur jag "sjunger med hela kroppen"! Mycket nöje! Ps: Det är alltså bland annat sådant här jag pysslar med på mitt jobb - ni förstår att jag tycker om det va?
Äntligen! Hon är tillbaka med en fullängdare! "Texten står naken längst fram" skrev en recensent på Sveriges Radio och visst är det så. Det är texten som är Annika Norlins styrka och det är texterna som funnits vid min sida sedan jag började lyssna på henne 2006. Den här skivan är så efterlängtad. Jag behöver rader från henne. Rader att relatera till och texter som kompletterar det som jag själv inte kan sätta ord till.
Nyss hemkommen från stämrep inför morgondagens konsert. Det har annonserats om konserten men jag skriver också här:
I morgon kommer jag, min kollega Magne och tre av mina fantastiskt duktiga sångelever att framföra en sångkonsert, mestadels a cappella. Konserten innehåller musikallåtar, klassiker, medleyn av mer moderna låtar, solosång och någon överraskning kanske! Kom dit! Det kostar inget, det är mysigt, vi är snälla och bjuder på underhållning. Kanske drar jag en anekdot i mellansnacket. Vem vet?
Den beundran jag känner för de elever som medverkat i musikalen vet inga gränser. Det har gått så bra för dem både igår kväll och under dagens skolföreställning. När jag frågade dem vad som var det viktigaste de lärt sig svarade de: att samarbeta. Och mitt lärarhjärta smälte när en elev sa: Vet du, jag hart fått bättre självförtroende av att jobba med musikalen! WEHOOOOOOO! Ville bara skrika rakt ut av glädje! Det är mitt allra främsta mål i mitt jobb: jag bryr mig inte om eleverna har ett E ett C eller ett A i sina betyg, men om de gör det med ett gott självförtroende och en trygghet i sig själva DÅ vet jag att jag har gjort ett bra jobb.
Dessutom har jag fostrat och drivit fram små minibossar som tar egna initiativ och säger: Carolina, vi gör så här istället, det blir bättre! När de kommer och frågar mig måste jag ibland tänka efter och då hinner de ofta komma på en lösning innan mig. Oftast behöver jag bara sitta vid pianot/gitarren och så sköter de resten. Vägen dit har varit lång och inneburit en hel del jobb, men kvittot på resultatet är värt allt. Och att se att eleverna har roligt. Tack tack tack tack för att jag får ha ett så roligt, utmanande, kreativt och stimulerande jobb och det är eleverna som ger mig energin att rodda dessa projekt. Apropå att rodda: jag skulle vilja ha en personlig roddare som kan vara med mig när jag ska ha diverse konserter av olika slag för ÅÅÅHHH vad det är drygt och tungt att rodda scenen och få allt att stämma med ljud, ljus och diverse interaktiv teknik. Någon intresserad? Jag är rätt okej på tacktal, på att fixa fika och att skratta! Det blir kul!
Det är mycket nu. Vi har repat musikal på förmiddagen och eleverna är så duktiga. Blir helt rörd av deras engagemang. Samtidigt som musikalen finslipas inför föreställningar i morgon och på fredag så pågår den övriga skolvardagen vilket gör att det är lite hektiskt just nu. Just nu har jag tagit en paus och sitter i skolans mysiga biblioteket där jag tagit plats i soffan för att rätta elevarbeten i svenska. Hörlurarna är med mig och just nu spelas denna finstämda låt med bästa fröken Ternheim.
Har en sådan otrolig fredagskänsla i dag! Sitter och poppar musik i musiksalen och ska fixa lite grejer innan jag går på lunch. Startade morgonen med en timmes morgonpromenad med Sabina och jag har så mycket energi i kroppen. Tracy Chapman håller mig sällskap i dag:
Det är något konstigt med april. Jag dras alltid till Bob Dylan då. Det är precis likadant varje år. När aprilvädret kaosar i sol, snö, regn och storm samtidigt lyssnar jag till Dylans gitarrplink, det melankoliska munspelet och hans högst säregna röst. Det kommer aldrig att finnas någon som honom. Han är ett musikhistoriskt vidunder.
Jag har inte mindre än 142 spellistor på min Spotify-användare och det är halvdrygt när jag ska leta efter en lista, trots att det är enkelt att söka listan i sökfältet. Jag vill bringa ordning och indela listorna efter genre och så vidare. Vissa listor är privata och vissa listor använder jag i jobbet och det kan vara skönt att dela upp dem så också. Nu har jag dock sökt och funnit en lösning på problemet! Jag googlade bara: "kan man ordna mappar i Spotify?" och då kom ovanstående bild upp. Mitt liv blev så mycket enklare! Älskar organisation.
Här bjuder jag på en liten lördagspresent till er. Klippet visar en duett tillsammans med Magne som vi sjöng i Vilhelmina Kyrka under WWW-helgen. Vi sjunger "I dreamed a dream" ur den fantastiska musikalen "Les Miserables". Förlåt för den kassa kvalitén, det hände något när jag skulle konvertera filmen! MEN! Ljudet är bra och det är det viktiga i detta fall!
Nu är jag tillbaka på jobbet och sitter och förbereder ett prov i klassisk musikhistoria. Upptäckte just att jag håller en mindre föreläsning om Philip Glass, minimalismens kompositör, kanske för att han är min favorit av alla. Hehe. Fördelen med att bestämma över undervisningsinnehållet. Men nu tar jag mitt sans till fånga och minimerar "Philip Glass-föreläsningen" till endast två stycken och lite prat och bara två frågor på provet (om honom alltså, inte totalt).
I helgen har jag två olika sånguppdrag. På fredagkväll, i morgon alltså, sjunger jag i kyrkan under WWW-konserten kl. 19.00. Där ska jag sjunga en musikalduett med min kompis Magne och så kör vi en singer songwriter-låt med gitarr och munspel + sång så klart. På lördag ska jag sjunga på ett dop. Min vän Linda och hennes Mikael ska döpa deras son Eli. Att sjunga på dop/bröllop/begravningar är verkligen ett hedersuppdrag och jag är aldrig så nervös som under sådana tillfällen - det är ju verkligen speciella tillfällen att få dela sin sång.
Så, om ni vill komma och lyssna på konserten som heter "10 och en flygel" i morgonkväll i Vilhelmina Kyrka är ni välkomna kl. 19.00!
Ovanstående stycke skänker mig total frid och koncentration. Jag kan ha låten på repeat och sitta och planera länge, länge. Tänk hur musik kan påverka oss människor, det är intressant.
