Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Joru.

2008-05-27 11:15:17 i Natur/friluftsnörderi

Min lillebror Ludvig är bortskämd med discovery channel science.
I detta nu plågar han mig via sms genom att uppge att han tittar på Survivorman.
Les Stroud är en utav mina största idoler. Tänk om man kunde veta så mycket om naturen och djur som han gör. Jag är helt säker på att man skulle vara en lyckligare människa. Tänk att kunna åka runt om till jordens alla världsdelar och överleva en vecka. Helt ensam. Helt utan mat. Det enda sällskap han har är några kameror, vilka han själv sköter.

Ludvig: Skönt att kunna tvärsappa på Survivorman i pausen.
Jag: Åh. Jag är ju inte bortskämd med discovery.
Ludvig: Haha! Hypothermia! Nu myser han jävulskt hårt i sin improviserade säng av bambublad och samtidigt håller han utkik efter eldmyror!
Jag: Vad var Hypothermia nu igen? Nedkylning va?
Ludvig: Ja. Men det kan lindras av riktigt, riktigt varmt vatten!
Jag: Hot water är Strouds främsta hopp!

En grej till: Helgen har för mig varit händelserik. Både på gott och ont. Mer om det i ett senare inlägg. John Blund vill konversera med mig i drömmarnas land. Bon nuit!

image151

(Detta inlägg skulle egentligen publicerats igår, men eftersom blogg.se led av tekniska brister under gårdagskvällen publiceras det nu under morgonen. Såja.)

World keeps turnin' (outro)

2008-02-14 22:19:42 i Natur/friluftsnörderi

Jag och Patrik kom på den då, alltså under gårdagskvällens tröttare timmar, briljanta idén att spendera alla hjärtans dag ute i vildmarken på picknick. Det var kul i 5 minuter.
Om man säger så här (och för att undvika alla romantiseringar):
DET VAR FÖRJÄVLA KALLT!

Både jag och Patrik är ju vana friluftsmänniskor men vad tänkte vi med?
Tänkte vi att solen skulle skina, fåglarna kvittra och att elden skulle värma oss likt vår kärlek som blossar i takt med eldens dansande flammor? Kanske.
Men nej. Elden värmde oss visserligen, efter en överkonsumtion av tändstickor och ett visst antal svordomar från mitt håll så brann den. Men hujedamig, visst är det februari? Just ja. 14 Februari klockan 19.00. Storm dessutom. En inte alltför lyckad picknick med andra ord.

Jag försökte dock hålla uppe hoppet, men när jag såg Patriks min och stelfrusna fingrar, trots vantar och diverse övrig påpälsning, insåg jag min chans:
NU ÅKER VI HEM!

Men ändå - visst är det vackert? Sjön, skogen, tystnaden, elden.. Jag, som tydligen kommit in på de djupa banorna sådär i eldens sällskap och så, mumlade tyst för mig själv att det naturligaste är det vackraste.
Patrik är snabb som vanligt: Säg det till din sminksamling!

Och - kärleken är ju ändå det viktigaste. Även om det stormar ute. Då är den extra viktig.
image37
Nyare inlägg