Jag har fått frågan om jag kommer att skriva någon förlossningsberättelse och svaret är JA. Dock kommer den endast att finnas till för att Vidar ska kunna läsa den när han blir äldre och nyfiken på hur det gick till när han kom till världen. Både jag och Christoffer anser att förlossningen är något intimt och privat och den upplevelsen delar vi tillsammans. Vänner och familj kommer att (om de vill) få höra hur det gick till när Vidar tittade ut av den anledningen att det är människor vi känner. Ni är cirka 200-250 unika läsare här varje dag vilket är jätteroligt men jag vill inte dela denna upplevelse med människor bakom en dataskärm. Hoppas ni förstår.

Det jag kan säga är att det var en normal förlossning och alla mådde bra, det gjorde jävulskt ont men det var värt varje sekund och jag kan definitivt tänka mig att göra om allt igen! Känslan att få upp sitt barn på bröstet var oslagbar. Både jag och Christoffer grät och jag hyperventilerade av chock, lycka, förvirring och trötthet, haha!