Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Och jag vet vad min bok aldrig ska handla om igen.

2015-10-28 09:57:36 i Allmänt

Tittade på Skavlan för ett tag sedan och då var Lars Winnerbäck med. Han sa inte många ord under själva intervjun men han leverade på scenen i vanlig ordning. Det har varit tyst kring honom i några år och det är bra tycker jag. Han massproducerar aldrig. Han skriver när han vill. När han får lust. När han har något att skriva om. 
Minns när jag och Emily åkte till Umeå våren 2003 för att gå på spelningen när han släppt albumet "Söndermarken". Vi stod längst fram och sjöng med i varje text. Det är så himla länge sedan nu och han är fortfarande lika överjävligt bra på att skriva ned sådant alla kan relatera till. Det man vill men inte kan sätta ord på. Ett jäkla geni är vad han är. Minns ett sommarprat med honom. Vi hade tagit ut radion på gården som så ofta om somrarna. Han säger: Jag tycker om tre saker i livet. Hjortron, starksprit och vemod.
Det där med spriten är inget för mig men hjortronen och vemodet förenar oss, Lasse. Och musiken. Orden och musiken. Tack för alla dessa år och alla dessa texter som hjälpt genom åren. 
Ofta när jag lyssnar på musik som följt med sedan tonåren blir jag nostalgisk. I måndags var jag i Lycksele, min gamla gymnasiestad och tisdagen tillbringades i Umeå, studentstaden jag bodde i under fem års tid. När jag gick där på gatorna var det som att minnen knackade på och gjorde sig påminda om allt jag upplevt under de där åtta åren. Om allt som hänt och allt som format mig till den jag är i dag. 
 

Skriv en kommentar