Ett stilla sommarregn, en obotlig sjukdom i en kropp, en fantastisk doft av lindarna. Berättelser från förr, afternoon tea på Smedsbo Herrgård, en trött men beslutsam dam som kämpar sig uppför den branta trappan i ladan. Leendet när hon smakar lemoncurd. Lyckan när hon doftar på de ljusrosa bondpionerna vi passerar. Frågan om jag kunde rulla håret på henne. Viljan att alltid vara fin, även om kroppen var sjuk. Sista sommaren i Dalarna med mormor. På hösten, i värdelösa november, orkade hon inte stå emot cancern längre. Jag saknar dig så mormor, och en dag hoppas jag att vi kan gå bland lindarna och att du kan berätta om saker man undrar om.