Har ganska nyss återhämtat mig från tidernas ryggpass på IKSU. Tränade tillsammans med Sabina och hennes kompis Markus som agerade personlig tränare för oss! Känns bra att ha sparat in några hundra men ändå fått riktiga bra tips. Vi körde rätt många övningar och efter en stund brann det i min rygg! Jag orkade verkligen inget mer, men då passade Markus och Sabina mig och efteråt sa jag: även fast det smärtar måste man fortsätta!
Haha, dagens! Man får inte ge upp bara för att det blir jobbigt. Borde försöka ha samma inställning då jag läser den här (extremt tråkiga och till synes perfekta) uppsatsen som jag ska opponera på på torsdag.

Jag är så himla tacksam över att jag har en kropp som orkar med allt jag vill göra. Ibland är jag verkligen dålig på att uppskatta det faktumet, för det är verkligen ingen självklarhet för alla.