Idag har min kreativa ådra fått komma ut ur djupdvalan. Jag har nämligen tillsammans med min klasskompis Ellen skrivit en bluestext. Vi fick i uppgift att skriva en blueslåt till på torsdag och blueslåtar är ju relativt enkla att göra eftersom de alltid utgår ifrån tonika, subdominant och dominant och en evigthetsmassa solande. Jag har aldrig skrivit bluestexter, men vi fick fram sex verser, exklusive soloverserna och break/baktaktsversen. Texten är rätt banal och handlar om minusgradernas frostbitna kyla man kan känna ifall inte ens kärlek är besvarad. Vi utgick ifrån en påhittad karaktär och så byggde vi på bluesens karaktäristiska problem/olycka/misär-handling. Inte nog med detta - jag har spelat bas idag. BAS. Det kanske har hänt.. fyra gånger förut. Uppgiften är att vi ska spela de instrument vi känner oss minst hemma på för att undvika att sitta och mysa på pianopallen eller ta sångmicken. Jag och basen vettni. Och fingrar som blöder.


Det här är ju absolut ingen blueslåt, men en bra låt. Skulle ville köra den här på ensemblen! Skulle vara som en dröm!