Jag vet varför jag är kär i Patrik. Han hävdar sig aldrig. Han låter mig vara före i löparspåret, han ägnar timmar till att lära mig att spela tennis "ordentligt" och han förklarar ibland saker så pedagogiskt så jag tvivlar på min fallenhet för läraryrket och funderar på att tipsa honom om den banan istället. Han möter mig ibland i dörren efter träningen med en färdig (och rågod) smoothie. Han kan sitta och klappa hundar i timmar och när han gled runt på sjön hemma i Dalasjö på skridskor och spelade med klubban uppochned för att ge min 14 år yngre kusin Oliver en chans var det fler än jag som var nöjda - Oliver fick sig nämligen en ny favorit efter att länge haft mig högst upp på listan av de favorittippade personerna i hans närhet. Något som också gör att min vetskap om min kärlek till Patrik är stor är att han varje kväll avslutar våra samtal med: Carolina, väck mig om det är något.

När jag kom hem idag luktade det bullar. Han hade invigt min kokbok "A piece of cake" av Leila Lindholm. Bullar med blåbär i. Jag älskar honom.