En ögonblicksbild från gårdagen som jag lade upp på min Instagram. Då satt jag i solen och läste, Vidar sov och hönorna pickade och allt var bara frid och fröjd. TRODDE JAG. I går hände något jättehemskt och sorgligt. En av våra hönor försvann, troligtvis uppäten av jävelräven. Christoffer släppte ut hönorna på baksidan av lagårn och förmodligen har då räven smugit sig dit och kastat sig på stackars Höken (ja, den hönan såg ut som en hök som ständigt kikade runt och hade koll, därav namnet). Om han fått fatt i henne på framsidan borde hundarna ha levt om men de såg ju ingenting. Jag misstänkte inget i går heller för ibland kan ju en höna vara inne och värpa eller vara på eget strövtåg på gården och det är inget konstigt med att alla inte kommer i en stor flock (vilket det oftast gör men inte alltid). Det var mamma som upptäckte förlusten i går när hon var till hönsen för att natta dem och stänga. Åh. Så himla, himla sorgligt men jag antar att man får räkna med detta om man vill kunna ha frigående höns.

Vi skickar en tanke till dig, Höken, och hoppas att ditt korta, men fria, liv gav dig glädje och harmoni. Vila i frid!
Nu åker vi strax till svärmor och Thomas där vi stannar till i morgon! Ha en fin helg.