Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Kanske det viktigaste ni läser idag.

2012-09-25 17:42:40 i Allmänt

För några dagar sedan hamnade jag i ett samtal med några elever som handlade om träning, vikt och utseende. De pratade om vikt, om "skinn" som "fett" och storlekar som ett mått på sin person.
 
Jag blir så ledsen av sånt. När jag gick i högstadiet hade jag vänner som också oroade sig över detta i mer eller mindre stor utsträckning. När man pratar om träning tycker jag inte att man ska se det som något man ska göra, man ska istället se på det utifrån frågan: varför gör jag det här? Är det för att ha en viss storlek i kläder, för att låren "inte ska gå ihop" eller för andra helt irrelevanta anledningar?

Jag tränar för att orka jaga en viss hundvalp när hon smiter, kunna lyfta mina kompisars barn högt upp i luften och över staket för att kika på djur, kunna vinna över kaxiga högstadiekillar i armbrytning, kunna skynda mig uppför en backe om jag är försenad utan att dö av andnöd, kunna orka rodda för spelningar, konserter och avslutningar, kunna vinna simtävlingar med min kusin och så vidare. Ni fattar. Om man slår sitt personliga rekord på milen eller i bänkpress, om man vinner en innebandyturnering eller vad det nu kan vara är ju bara ett plus. Det kommer om man tränar rätt. Om man tränar för att det är kul och för att man har realistiska mål med sin träning.
 
Idag ska jag dock vila från löpträningen. Varför? För att jag har känningar av halsont. Jag ska istället baka rödbetsbröd och äta det utan ångest över lår som går ihop. För vet ni? Jag har väldigt starka benmuskler. Ben som kan vandra i timmar, ben som springer milen på en hyffsad tid, ben som orkar jobba en hel dag och ben som jag trivs med. Dessutom tycker jag att oro över den typen av saker är slöseri med tid. Tid som man faktiskt kan utföra saker på -till exempel träna för att må bra, inte träna för att "man ska". (Eller baka bröd, sjunga högt i köket, smsa med sin pojkvän och inte bry sig helt enkelt). Rätt skönt faktiskt.

Kommentarer

Tycker
Hade varit mer intressant om du skrivit att du varit singel..Det hade varit intressant läsning.

Skriv en kommentar