Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Om ett tack kunde räcka fram.

2012-10-08 20:29:11 i Allmänt

När jag skrev inlägget om månskenet här om veckan fick jag den här kommentaren:
 
Kände efter att jag läst din blogg i ca 1 års tid nu, skriva en kommentar. Berätta hur inspirerad jag blir av ditt dagliga liv. Ditt liv hur du är som människa. En energikick att läsa dina inlägg, kolla på dina bilder. Du verkar vara en sån jordnära människa så otroligt fin. Uppskatta dom små sakerna i livet. Den dagen du får barn så kommer du bli den finaste modern. Det är jag helt säker på! Svårt att förmedla en känsla och vissa uppskattning. Men du via din blogg har hjälpt mig igenom svåra dagar, tuffa tider.
Önskar dig all lycka i livet.
 
Jag blev så glad. Ord kan inte beskriva den känsla jag känner att jag genom mina ord och mina bilder kan utstråla sådan energi. Tack snälla! Jag har inte smält det här ännu och jag känner att jag aldrig vill sluta skriva.
 
Tack också till alla kommentarer kring pappas gästinlägg. Han är stolt som en tupp. Går här på gården och spankulerar omkring, kliar sig i pannan och mumlar, tyst men så man ändå ska höra: Ja.. jag kanske också ska börja blogg! Nej. Det säger han inte, men han har lovat ett gästinlägg till vid jul. Visst ska vi peppa honom på det?
 
Pappa är så himla bra. Han engagerar sig i viktiga saker, fixar bidrag och stipendier till ungdomar som behöver lyftas fram och vågar bjuda på sig själv och är ofta den som lockar fram skratt i ett större sällskap - samtidigt som han kan ha allvarliga samtal och göra avancerade analyser. Pappa är även en eldsjäl i byn och just på den här bilden rättar han svaren på frågorna efter byns årliga marschallvandring.

Kommentarer

Vilken himla fin kommentar! Förstår att du blir rörd. Och, jag hoppas verkligen inte att du slutar skriva, för du skriver väldigt bra!

Sedan din far, peppa honom gärnet! Hans gäst-inlägg var fantastiskt, tänk om alla hade en sådan fantastisk far som du har, då skulle nog världen se väldigt annorlunda ut.

Stor kram!

Skriv en kommentar