Idag, när jag stod i klassrummet och frågade vad eleverna gjort på lovet och de berättade om äventyr, filmkvällar, fiske och hemligheter, kände jag att jag fick kraft av dem. De får mig att le, skratta, kämpa, peppa, tjata och gnata ibland såklart - men vi har kul mest hela tiden. Det är viktigt. Jag är så tacksam över att jag kände en fint sus i magen i morse då jag åkte till jobbet. Även fast det är tomt och sorgligt utan mormor så måste vi vandra vidare - med henne i minnet - och då känns det lättare om dagarna är meningsfulla.