Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Hästsporten är den tuffaste sport du kan ägna dig åt. Alla kategorier.

2012-05-07 20:45:13 i Allmänt

När jag läste detta inlägg kände jag att jag inte kan vara tyst utan ge mig in i debatten.

Jag har suttit på en hästrygg sedan jag var fem år (visserligen åkte jag mest runt och tittade på månen i den åldern) och jag vet att hästsporten är en idrott som fordrar styrka, tålmodighet, ansvar och känsla för att kunna hantera hästarna. Det är inget man bara kan. Det är något man lär sig. I ett stall, på ridskola, kanske hemma, på ridläger, på otaliga träningstimmar och då är man där. Man har inte killar eller något annat ovidkommande i tanken. Hästar känner när du tänker på annat. Man måste vara ett med hästen vid alla tillfällen för att kunna hantera den på bästa sätt. Att jag utbildade mig till lärare och jobbar som det är ridsportens förtjänst. Jag och min vän Emily (som också är hästtjej) var ungdomsinstruktörer när vi gick i högstadiet och jag lovar att jag aldrig pallat mitt yrke så bra idag om jag inte haft mina hästår som bakgrund. Där lärde jag mig rättvisa, pedagogik och tålamod. Jag lärde mig att utvecklas och att utveckla andra.

Reporterns okunnighet och brist på respekt till tjejerna gör mig förbannad. Hästtjejer är de bästa tjejerna. De är ambitiösa, ansvarstagande, engagerade och skulle aldrig göra sig till för något eller någon på bekostnad av sin häst. Jag vet ingen idrott där man jobbar med kroppen på ett så varierat sätt som inom hästsporten: du mockar, kör lass efter lass med spillning, fixar hem hö, ryktar, lastar, utfodrar och då har jag inte ens nämnt ridningen som den där blåögda reportern skulle få kramp och andnöd av - för ridning, det är ingen messport.

Jag har haft häst från 10 års ålder till det år jag fyllde 18. Den värsta dagen jag visste var när vi skulle mocka ur Pepitos hage. Det arbetet tog en hel dag, jag var helt slut och då hade jag varken tid att tänka på mascara, killar och när sadeljorden skulle dras åt nästkommande dag var jag extra stark..

När jag gick i sjuan på högstadiet var jag ihop med en hockeykille som kom till stallet. Han stod och kikade förskräckt på mig och min häst efter att vi hade tränat. När jag sa att han kunde lägga på svettäcket på Pepito gjorde han det, men åt fel håll. Tänka sig, starka hockeykillar kan inte hantera ett litet ponnytäcke. Det kanske krävs mer fyspass i hockeyn? Kanske ska bjuda in dem på mockardag i hagen den dag jag eventuellt skaffar häst igen.





Kommentarer

Skriv en kommentar