Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Slut

2012-01-27 21:18:53 i Allmänt

Idag klockan 16.30 var Thimmies timmar räknade. Vi valde att ta bort henne. Det hela gick mycket lugnt till och veterinären kom hem till mamma och pappa. Vi satt alla på golvet och klappade henne medan hon somnade in.

Jag åt hos mamma och pappa efteråt och när jag skulle skrapa av tallriken upptäckte jag att mamma redan plockat bort Thimmies matskål. Det kommer att ta tid att vänja sig. Det kommer att ta tid att vänja sig att promenera utan hund. Att ingen kommer och viftar på svansen när jag går in för att lämna en nyckel eller låna en liter mjölk. Det kommer att ta tid att vänja sig vid att ingen kommer och stryker sig mot benet och vill bli klappad. Att hon inte längre kommer att springa runt på gården och nosa efter harspår. Det kommer att ta tid att vänja sig vid att hon inte finns med oss längre.

Ikväll har Robert och Anna varit här på blixtvisit, de är hemma i Vilhelmina i helgen och kikade in. Nu ska jag ta ett bad och dricka te. Sedan ska jag sova. Jag orkar nog inget mer just nu. Imorgon åker vi till mormor. Det känns fint. Vi hörs på söndag.

Ring gärna. Jag orkar prata. Det känns tungt, men jag har alltid föredragit prat framför tystnad.

Kommentarer

P:et
Det är ju faktiskt så att jag bara träffade Thimmie en gång (förutom när jag stött ihop snabbt på stan eller Ålidhem), men det spelar ingen roll. Du vet hur mycket jag gillade den här hunden.



Otroligt tråkigt. Det måste ha vart otroligt hårt för er, hon har ju vart med på banan så länge. Och som du sa för någon helg sen; så har du ju i princip vuxit upp ungdomen med hon.



Hoppas du ser de fina minerna med hon bortom all tyngd. Vi pratas vid mer senare!
Emi
Åh Carro. Jag är också ledsen. Men ni tog rätt beslut och jag blir ändå lite glad varje gång en djurägare kan se boräntor sitt eget välbefinnande och ta ett så svårt beslut för djuret bästa. Och er familj kommer förmodligen att få chansen att lära känna fler underbara hundar. Thimmie hade ett toppenliv och det blev längre än för många. Minns alla fina stunder och känn att ni gav henne ett bättre liv än vad en hund egentligen kan få. Kramar, jag tänker på er.
annkristin
Hej Carolina.

Kikar ibland in på din blogg och läser att du har det bara bra och trivs däruppe!

Nu känner jag verkligen med dig/er men förstår ju att glädjen i att ha haft Thimmie alla dessa år förstås överväger den sorg ni känner nu, det måste få kännas.

Tänker på min katt,han blir snart åtta år och jag hoppas han också får leva till han åtminstone blir tretton:)

Ta hand om dig! Kram.

Annkristin.
Älskade du. Tack för titten och hoppas du får en magisk helg, trots allt annat. Puss
Elisabeth
Beklagar sorgen, förstår att det måste bli otroligt tomt utan Thimmie. Alla förluster känns, även om det "bara" är en hund... /Kram!
Ida
Beklagar sorgen vännen! Förstår att det kommer att ta en lång stund att vänja sig, om man någonsinn helt gör det. Nu är ju inte min katt borta, utan har flyttat, men jag ser honom i ögonvrån ibland här hemma ändå. Stor kram till dig! Saknar dig här i Umeå.

Skriv en kommentar