För en tid sedan skrev jag ett karaktärsutkast.

Line är 23 år och samlar på saker ingen annan vill ha. Hon bor Väst på stan i ett rosa trähus från sekelskiftet 1800-1900. Rummet på 26 kvadrat hyr hon av Elsa, 96 år och halvsenil. Line börjar varje dag med att lyssna på Ane Brun. Hon lyssnar på Ane Brun när hon klär på sig och äter frukost. Hon äter samma frukost varje dag. Hårdbröd och saltgurka. Till det dricker hon minst en liter kamomillte med onödigt mycket honong i. Honungen är egentligen inte särskild god tycker hon, men hon blev helt mot sin vilja charmad av en kille på Ica Gourmet som tipsade henne om den sorten och då kunde hon inte låta bli att köpa den. Line vet att hennes frukost är aningens näringsfattig men tycker att det finns andra saker att ägna åt sig än att äta efter tallriksmodellen. Det tar exakt 53 minuter för Line att gå till universitetet. Detta för att hon stannar så fort hon ser något hon vill ha i ett fönster. Line har blivit dömd för hemfridsbrott en gång, men hon blev friad då hennes advokat lyckades övertala domaren att husägaren i målet var onödigt rättslig av sig och att Line bara är ovanligt nyfiken. "Folk måste väl få kika in i ett fönster" menade han och försatte därmed Line i fortsatt fönstertittning.

Line studerar Nordisk kvinnolitteraturhistoria vid Institutionen för litteraturvetenskap. Line läser egentligen inte så mycket, men hon måste ha något att göra för att få dagarna att gå. Hon har länge funderat på att åka ut och resa, men är alltför beroende av vardagen med Ane Brun, Elsa, kamomillte och halvgjorda studier. Line vet att folk tycker att hon är konstig vilket lett till att hon satt i system att utveckla hennes provokativa personlighet ytterligare. Det har blivit lite av hennes personlighet. Underlig, provokativ och sparsam med sociala interaktioner.

Ibland går Line ut och går mitt i natten. Det händer att hon möter en man med en halvtjock, strävhårig tax. * De pratar aldrig. De bara nickar åt varandra som ett slags bekräftande på deras ensamhet. Promenader, saker och Ane brun är det som Line värdesätter. Allt annat kan dra åt helvete, tycker hon. Line hatar ganska många saker. Helt utan anledning. Hon vet att hon överdriver och att hon bör ha en anledning att känna allt detta hat, men hon  gillar inte att ha anledningar. Line tycker inte om att analysera, problematisera och analysera. Då hatar hon istället. Det är lättare.

Lines rum består av ett överflöd av saker och det ständiga kaoset ligger som en tung suck över rummet. Trots detta hittar alltid Line det hon behöver. Rummet är kvavt eftersom Line aldrig vädrar. Hon hatar fågelkvitter. På väggarna sitter planscher på gamla filmer. Hennes favoritfilm är "Ensamble c'est tout". Hon har ägnat 36 timmar och 41 minuter åt den filmen. Line älskar att klocka saker och skriver maniskt upp tider i en vinröd anteckningsbok som hon snott från ett bord i Röda rummet på UB. Line gillar tiden. Den är konstant. Sekunderna slår alltid. Minuterna passerar. Timmarna går. Line hatar inte tiden. Hon identifierar sig med den.

* Mannen och taxen är såklart Sune och Nils!


Jag tänker mig att hon ser ut som huvudrollsinnehavaren i "Ensemble c´est tout". Mörkhårig, frostbitna kinder och svåråtkomlig. Bild: www.filmfest.se