Sitter fortfarande på skolan och äter upp innehållet i dagens andra matlåda. Äter ett päron till efterrätt och njuter av den perfekt mogna konsistensen. Funderar på vilken frukt som är min absoluta favoritfrukt. Vid extrema blodsockerfall är bananen min räddare i nöden. I strålande februarisol älskar jag blodapelsinen. I november överkonsumerar jag och många med mig clementinen. På somrarna i stugan tycker jag om att äta solvarma persikor. Just idag älskar jag päronet. Det perfekt mogna päronet. Jag undrar när stunder blir perfekt mogna och om de ens blir det? De kanske är omogna hela tiden så att man måste stå ut med karten och smaken och konsistensen och tiden och.. ja.. vad vet jag?

Nu : Kör!