Barn och djur och folk.
Idag på föreläsningen hade vi storbesök. Ett litet barn på ett år följde med sin mamma på universitetet. När barnet jollrade lite väl högt blev inte föreläsaren irriterad; hon gav istället sina nycklar till barnet som nöjt skramlade med dem och riktade fokus till ljudet istället för tristessen som nog en föreläsning innebär för ett barn. Jag tycker det var bra gjort av föreläsaren. Det värsta jag vet är människor som "inte klarar av" barn eller djur, t.ex. valpar. Folk som ryser av obehag när en bebis skriker för att den är hungrig, eller folk som tittar förskräckt på en liten valp som bara vill hälsa. Jag klarar inte av sådana människor. Nu kom jag på ett sidospår, (som vanligt) men hörrni, i helgen tar vi hand om våra medmänniskor (och djur!). Resten av dagarna också. Vi gör det hela livet. Eller hur?
Kommentarer
Kram Mamma !