Muntlig dikt.
Här är min muntliga dikt jag läste upp på seminariet vi hade med Skapande svenska-kursen för några helger sedan.
Det är höst nu.
Nu vandrar september, oktober och november iväg
utan att jag hinner tänka
och alltid ska den här årstiden envisas
med att inskränka
Allt händer när det vänder.
Och jag antar att ingenting hinner
anlända förrän det antänder.
Det förändrar. Förväntar. Föranar.
Vi anar höstens slut.
Slutstationerar, utbasonerar, ransonerar.
Jag realiserar den här hösten,
den är på rea nu.
Jag är less.
Hela hösten är ju ändå som en blek ingress,
en jäsningsprocess som aldrig tilltar.
Jag är så trött på att
samla upp och poängtera
Jag vill hellre bara
välja ut och sortera.
Jag köper tiden.
Köper mig fri från samtiden
och skrattar åt nuförtiden och ger fan i halveringstiden.
Kanske handlar det om
vilken lunchkö man väljer
och vem som står bakom.
Eller handlar det om vilken person
i telefonboken
man råkar ringa upp när man glömt att slå på knapplåset?
Jag har ju knappt hunnit få upp flåset
innan jag förpassas till utvisningsbåset
November, säg mig (ärligt!)
Vad har jag gjort dig egentligen?