Igår åkte vi ut till stugan och tänkte plocka blåbär och umgås med Patriks familj. I helgen har vi fått erfara att ett liv kan ta slut helt plötsligt. Denna gången gjorde det inte det vilket alla gläds åt, men man måste passa på att vara med sin familj och sina vänner medan man kan och visa dem vad de betyder för en.

Vi hann aldrig med den tänkta blåbärsplockningen i lördags då det blev som det blev, men det gjorde ingenting. Jag försökte läsa men det gick inte. När jag tog upp boken igen efter att alla andats ut efter det glada beskedet fick jag läsa om 33 sidor. Jag minns inget av det jag läst. Torsten och Ann-Marie kom ut till stugan vilket var skönt. Det är när sådana här saker händer som man verkligen blir påmind om att man bara är 22 år. 22 år är en ung ålder. En ofta oerfaren ålder. Då är det skönt att man kan vara i äldre människors närhet.

Jag orkar inte skriva något mer om just detta, men ni behöver inte oroa er. Ville bara skriva några rader om det.

Idag har det varit en fin dag. Jag och Elisabeth gick upp och sprang på morgonen och vi hann precis in efter springturen och stretchen innan himlen öppnade sina portar och skrämde iväg Lomfamiljen på sjön. Efter frukosten åkte vi till Gunhills kennel i Gärssjöbäck utanför Ersmark. Det besöket har jag längtat efter. Bilderna talar för sig själva!


Möttes i dörren av denna 12 veckor gamla valptiken som hette Maxa. Att känna på en ullig, gullig valp och mysa med valpöronen är så mysigt att det inte finns ord för det.


Hon bet mig på hakan, i näsan, i håret, på halsbandet.. hade nästan glömt bort hur vassa tänder valpar har!


Patrik kände sig attackerad!


En sko fick sätta livet till.


Gunnel och 6 av hennes och hennes man Björns hundar. Den sjunde var ute på äventyr.

Här är Gunnel och Björns hemsida: www.gunhills.nu