Nu har jag vilat en vecka så imorse drog jag och Jessica till IKSU, gymmade och käkade lunch. Det kändes som att bacillerna var borta och att kroppen återigen var som vanligt, skönt!

Idag fick jag världens längsta svar på världens kortaste fråga.
Min fråga gällde uppsatsen vi nu ska skriva. Svaret var minst tio minuter långt och sträckte sig från alltifrån forskningsparadigm och resor ut till sjöss för att "bli medvetna om oss själva". Ja, herreminje. Var ska detta sluta? Idag bytte jag uppsatsämne tre gånger. Vi ska lämna in vårt "inringade forskningsfält" på fredagen.

Just nu tänker jag onödigt mycket, jag vet inte varför. Antar att det är novembers fel. Jag har en slags hatkärlek till november. På ett sätt älskar jag honom (JA! I min värld får man genusifiera månader!) samtidigt som jag hyser ett starkt förakt till honom. Äsch. Jag svamlar. Det tenderar att bli mycket svammel när jag tänker över gränsen för vad som anses vara normalt. Finns en sådan gräns förresten?