Sju veckor har passerat. Sju veckor av planeringar, lektioner, intervjuer, enkäter, skrivande, erfarenheter, tips, lärdomar, skratt, kämpaglöd, haikudikter, marathondikter, novelldiskussioner och lite prat om annat än lektionsinnehåll också, men sånt behövs alltid (när man har tid! ;) )! Det finns ännu en faktor som har, gemensamt med de jag ovan redan nämnt, gjort dessa sju veckor till riktigt bra veckor. Nämligen eleverna! Det är eleverna jag ska jobba tillsammans med i framtiden. Och det är eleverna jag undervisat under dessa sju veckor som har givit mig hopp för framtiden. (Nu blev jag dramatisk, men det får ni ta). Det finns stunder som kommer och går. Stunder då man känner sig världsbäst och stunder då man känner sig som en i mängden som tävlar att bli lite mindre mellanbeige. Jag har en plan för de mellanbeiga stunderna; jag ska läsa elevernas utvärderingar om min insats här på skolan. Vissa ska jag nog rama in så jag ser dem varje dag. Varje chans till ett steg närmare kategorin "världsbäst". Jag fick en blomma idag också! Och fika! Och kramar! Och dikter upplästa till mig! Snacka om lilla julafton. Läraryrket är ett bra yrke.