Söndag, söndag och söndag. Sverige har stannat av efter den 92:a katastrofala matchminuten mot Spanien. Vi var 3 tjejer och 50 killar som skådade misären på en gigantisk tv. Jag tänker ge mig ut i löparspåret för att göra av med lite aggressioner. Efter fotbollen lekte jag taxichaufför och hämtade Lisa, skjutsade hem Ante och Patrik för att sedan köra till Sabina där vi skulle grilla. Jag och Lisa korade oss själva till grillmästare vilket var ett stort misstag. Det slutade med att ugnen ställdes in på 225 grader. Kvällen innebar tjejsnack när det är som bäst. Vill passa på att skryta lite över Lisa: hon fick högsta betyg på en 30-poängstenta i straff- och processrätt. Hon har verkligen slitit med juridikstudierna.

I fredags hade jag ett cryingmoment med mina svärföräldrar. Jag och Patrik åkte ut till stugan vid middagstid och åt mat, fotograferade med den nya (och efterlängtade!) kameran och drog upp lite skräpfiskar ur vattnet. Vid tolvsnåret inväntade vi Elisabeth och Göran som kom ut efter Elisabeths personalfest. Patrik insisterade på att jag skulle spela upp den lilla sång jag i ett av mina mer kreativa ögonblick skrivit till honom. Man kan kalla den "USA-visan" och det är en blandning av rena kärleksförklaringar, politik, friterad mat, surfande och spel. Ungefär vid den sjätte versen hör jag ett snyftande från Elisabeths håll. Sedan Patrik och till sist Göran.

Efter mitt lilla uppträdande sitter vi och har världens djupaste samtal om allt möjligt och jag inser att jag är så himla glad över att jag får vara en del utav deras liv. Nu passar det bra att avsluta denna söndagstext med ett musiktips:

Melissa Horn.