14.13 tisdag. Jag pluggar. Har som ambition att göra klart textanalysen redan idag. Detta för att börja med lektionsplaneringarna så fort som möjligt så man hinner fila på något, förhoppningsvis, roligt till elevernas förfogande. Nedanstående text är kanske en utav de finaste ballderna som skrivits. Enligt min ringa åsikt. Tomas kan verkligen det där med att länka samman ord till en professionalism man vill dö för.

Tomas Andersson Wij - Vi är värda så mycket mer

Nu slår vårens första regn emot taken
Jag står vid fönstret
Som en vålnad
Den här stan är som ett pålagt skratt
Lika död, lika punktlig och lånad
En gång hade jag mitt kort i baren
I slippen mellan framgång och undergång
Mitt i ängslighetens största seger
Samförståndet och skvallrets knägång

Du drar mig till soffan
Och vi lägger oss ner
Och du viskar
Den här stan är för sorglig
Vi är värda så mycket mer

Vår klass är inte första klass
När blodet stiger
Slinter kniven
Den kränkte vill ha sanning till varje pris
Men slåss med en egg
Som är sliten
Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
Vi kan reglerna
Men kan vi spelet?
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
Som om vi redan fölorat
Och vet det

Det är det raka
Det äkta
I dig som jag ser
Men hur många kors ska du dö på
Du är värd så mycket mer

Du säger: livet är en enda kamp för värdighet
Jag tror jag förstår
Vad du menar
En kamp för kärleken
Guden inom oss
En kamp för det som lyfter, förenar
Politiker, media, kanaler utan vatten
Allt har ett pris
Allt saknar värde
Från kyrkan på berget strömmar toner
Det är sången vi en gång lärde oss

Om en rikedom större
Än den här världen ger
Vi visste det då
Vi är så mycket mer
Så mycket mer

Nu slår höstens första regn
Mot vår motorhuv
När du somnat såg jag gränsen
Vi är över den nu