Hej, hallå bloggen. Det var några dagar sedan sist. Har knappt hunnit sitta vid datorn något de senaste dagarna då det har varit fullt upp. Här kommer en liten lista över de senaste dagarnas händelser:

Föräldrautbildningen: Så mysigt att samlas på en fredageftermiddag och prata om allt spännande som ska hända. Vi är i samma föräldragrupp som de som ska ha barn i december så december- och januaribebisarna är alltså hopslagna (kul association jag fick nu). När barnmorskan frågade vad vi ville veta och lära oss sa jag: ALLT! Jag vill veta hur det här ska gå till! Hehe. Sedan fick jag precisera mig en aning och det känns som om vi har en bra plan för de kommande tre fredagarna. Jag och Christoffer planerar också att göra ett studiebesök på BB för att hälsa på och känna in lokalerna. Christoffer tycker dock att detta är viktigare än vad jag gör men jag antar att det kan kännas bra att ha varit där. Nu är jag i vecka 32 och bebisen verkar tro att min livmoder är något slags discotek för den dansar som tusan där inne och ibland är det nog ganska trångt för den för då trycker den ut sig och stretar mot revbenen vilket inte är allt för behagligt. Jag är dock tacksam över att det verkar vara en pigg krabat där inne. I morse höll jag på att försova mig (som ett resultat av tempot jag håller och som en hint om att jag ska ta det lugnare säkert) och vaknade av tre kraftiga sparkar som att bebisen sa: God morgon, sluta slöa, dags att jobba! Fick bråttom till jobbet men hann till 08.00! 

Instruktörsutbildningen: Det var ju inte så värst vidare mysigt att köra 37 mil i ett snökaos med alltifrån kräksnö till underkylt regn. Med matpaus i Arvidsjaur tog det sju timmar upp till Boden. Då kan ni räkna ut vår snitthastighet...Helgens utbildning var i "Hundkunskap" och det var så himla lärorikt! Tre ekipage med olika typer av "problem" kom ut till klubben och vår uppgift blev att coacha dem att hitta nya steg i träningen. Blev otroligt glad av att läraren från Svenska Brukshundklubben skrev detta om oss på FB:

I dag klockan 13.00 ska vi träffa vår föräldragrupp (tjenare vuxenpoängen som just haglade över mig) för första delen av fyra i föräldrautbildningen. Är nervös. Det var längesedan jag var nervös över något. Först ska jag ha två utvecklingssamtal med mina mysiga elever och sedan ska jag äta lunch med Emma men sen kör vi! Hjälp. Det känns nyss som att jag stod i overall på Tallkottens förskola, rödkindad och lite kall av snön. Tiden går.

Direkt efter föräldrautbildningen ska jag, Maria och Elin köra upp till Boden för instruktörsutbildning hela helgen. Ingen rast och ingen ro, hehe! Hoppas ni får en fin helg!

Den här dagen går väl inte till historien som en av de bättre i Fröken Lidströms liv. Har känt mig väldigt gravid i dag. Dåligt tålamod vilket en stackars klass fick erfara, överkänslig (var till exempel på väg att börja gråta då en elev sa att han tyckte att jag var en bra lärare och att det var tråkigt att jag ska vara föräldraledig nästa år, höll mig dock från tårar), extremt trött, halsbränna från hell och en liten bebis som trycker undan alla inre organ och gör mig andfådd för minsta lilla. Förlåt för gnäll men i dag bara måste jag få klaga lite. Dagens ljusglimt var dock att Lena, min barndomsvän, kom och drack te och pratade. Mysigt! Dessutom var jag nyss hos hönorna och de ger mig alltid ett sådant behagligt lugn i kroppen. Tog upp en höna och strök hennes fjäderdräkt och det känns som att stryka på silke, så mjukt! Så, lite måndagsblues här på bloggen. Nu ska jag göra mig en smoothie med 843929 vitaminer i så morgondagen blir bättre.

 

 

Under kvällens teoripass på Allmänlydnadskursen pratade jag om vikten av att ha en tydlig målbild med sin hund för att kunna nå dit man vill. Målbilder går ju att applicera på allt möjligt och en av mina målbilder just nu är denna:

Jag och min byakompis Anna-Karin hade bestämt promenaddejt i kväll. Det kom jag på när hon kom hem till oss samtidigt som jag kom hem från en hundpromenad, hehe. Den omtalade "gravidhjärnan" har slagit till verkar det som. Det fick bli dubbla promenader i kväll och det var så skönt. Tycker om när det är dimmigt och fuktigt ute. Försöker röra på mig varje dag med åtminstone en promenad och märker nu att jag börjar bli lite trött i ländryggen av att stå och gå mycket. Är det någon som har tips på bra styrkeövningar för att stärka/underhålla styrkan/underlätta för ryggen? Sandra M? :)

Nu ska jag göra en stor kopp te med honung för att lindra kliet som dykt upp i halsen och plugga. Den här instruktörsutbildningen är som sagt gedigen men det är bara bra för då vet man att det är en utbildning som har lite krav.

Är nyss hemkommen från styrelsemöte med Brukshundklubben. Hann även med att träna Imra i ett kort men otroligt givande lydnadspass. Hon var verkligen på hugget och inte flamsigt på utan fokuserad och förig och verkade peppad på att träna. Jag har ju haft så mycket annat för mig de senaste veckorna så lydnadsträningen har legat lite på is och uppenbarligen är det bra med pauser ibland. Vi planerade en hel del för 2016 på mötet i kväll och när jag antecknade just "2016" klingade det till i hjärnan att 2016 ju är lika med bebisåret. Det slår mig ibland att jag är gravid. Självklart tänker jag på det varje dag men vissa dagar mer, vissa mindre. Tiden går så fort och jag har så himla fullt upp att jag knappt hinner reagera på att veckorna går.

Under den första perioden (typ vecka sju till tolv) var jag konstant sugen på fil och under de två första veckorna av semestern levde jag på fil, melon, piggelin och äppeljuice. Ville ABSOLUT INTE ha kryddstark mat och mådde illa av stekt köttfärs, charkavdelningar och grillad kyckling. Drömde mig bara bort till min fil, mmmm.

Efter vecka 20 försvann hatet mot köttprodukter (åt nog bara kött kanske tre-fyra gånger på hela sommaren) och jag är tillbaka i min vanliga matrutin. Känner fortfarande en stor kärlek till fil och skulle kunna leva enbart på fil, frukt och bär men nu har ett visst saltbehov dykt upp och inte vilket salt som helst; det som får mitt hjärta att klappa extra fort är saltlakrits. Helst sådana där svarta, salta sillar! Konstigt nog var jag heller inte sugen på choklad (som jag annars älskar, särskilt mörk choklad) under de första 20 veckorna, men nu kan jag känna att det vore gött med en bit choklad.

Just nu är mina "cravings" clementiner, Brämhults färskpressade apelsinjuice och så filen då. Fil i mitt hjärta! Äter dock allt möjligt och har ingen smak eller rätt som känns oätlig just nu i alla fall.

 

Har känt mig lite nere hela dagen och haft en jobbig, rastlös känsla i kroppen. Efter middagen kände jag irritation över att jag kände mig på ett humör jag inte kunde definiera. Helt plötsligt började jag gråta och båda hundarna kom till undsättning som två, stora, mjuka tröstande gosedjur. Jag grät kanske i tio minuter och sa till Christoffer att jag inte förstod varför jag var ledsen, jag hade ju ingen anledning att vara det. Då utbrister han: Du är gravid! Det är ju jättemånga hormoner som rusar runt i kroppen nu! Du kanske behövde gråta lite? 

Ja, kanske var det så, för det kändes mycket bättre efteråt och ett lugn lade sig i kroppen. 

Så var tiden inne för den första "gravidkrämpan" så här långt (förutom den där tröttheten i början). Jag är nu i vecka 23 och vaknar på nätterna av fruktansvärda sendrag i vaderna, särskilt den högra. På morgonen känns det som om jag gjort tåhävningar hela natten! Tog upp detta med mina jobbarkompisar och de sa att det kan vara magnesiumbrist - kemilärarna sa att jag kunde hämta magnesium i deras kemiförråd på skolan, haha!

Den 17 juni, precis innan min semester, skrevs vi in hos barnmorskan. Två nervösa blivande föräldrar gick upp till barnmorskans rum. Jag hade dragit till med en liten vit lögn på jobbet och sa att skulle till Musikskolan och fixa några saker. Vi kom in i rummet och jag fick göra en massa prover och så fick vi ställa frågor. Som jag misstänkt hade jag lågt järnvärde (som de flesta blivande mammor får) så jag blev rekommenderad att äta järntillskott och vid det senaste besöket hade järnvärdet ökat, hurra! De övriga värdena var normala och det kändes spännande men också nervöst att gå därifrån med denna bok i handen.

Det var på Nationaldagen och våra familjer var samlade. Christoffer fyllde 30 i januari men då han tyckte januari var en tråkig firarmånad ville han istället ha kalaset i juni. Innan gästerna kom ville vi att familjerna skulle samlas en stund innan och vi satt i mamma och pappas uterum. Jag och Christoffer ställde oss upp och informerade alla om att de under dagen skulle få ett uppdrag var. Vi delade ut ett ihoprullat A4-papper till alla med deras namn på och sa att alla skulle öppna samtidigt.

- Vad har ni nu hittat på? frågade svärmor. Hehe.

Vi hade precis varit på Mallorca med Christoffers släkt för att fira svärmor som fyllt 50. Hade känt mig extremt svullen i brösten (nu är det bara att vänja sig hörni, för det blir lite kroppsligt snack här framöver, men jag ska försöka hålla det på en rimlig nivå, haha) i två veckor. Ibland kan det ju kännas så innan mens men det här var något annat. Det gjorde ont och det satt i så länge. Tänkte inte så mycket mer på det då utan tänkte mer att det kanske var värmen, att jag snart skulle ha mens och andra faktorer som spelade in. Att vi hade börjat själva "barntillverkningsprocessen" tänkte jag inte så mycket på då (haha, alltså hur är man funtad?). Vi kom hem natten mot söndag och brösten fortsatte att ömma och alla behåar gjorde ont. Jobbade måndagen och på förra läsårets schema hade jag planeringstid från 12.00 och brukade då åka hem och rätta och planera på eftermiddagen och så även denna, kalla vårdag. Jag var så himla trött i kroppen och i hjärnan och kände att jag ville vila en stund, men körde på med jobbet en stund. Sedan kom jag på det. "Jag ska ju få mens i dag?!". Min mens är regelbunden och jag kan räkna ut vilken dag, och nästan vilken tid, den kommer varje månad. Hmm. "Ja ja, jag gör ett gravtest för att utesluta det i alla fall, mensen är nog bara sen...". Jag hade beställt tre graviditetstest på Apotea.se eftersom jag inte ville köpa på Apoteket i Vilhelmina då ryktet skulle starta som en liten löpeld, haha.

Gick på toaletten och testade och var inte ens nervös för jag var helt säker på att mensen var sen och ville bara "utesluta" en eventuell graviditet. Kissade på stickan och... det blev ett plus. På en jäkla gång. Läste instruktionerna och ja, det gick inte att misstolka. Eller kan det vara något fel på testet? Började gå runt omkring uppe i hallen och stirrade bara på den där stickan som visade ett plus som innebar så himla mycket. Klockan var ungefär fyra så jag började fixa med maten. Skulle göra köttfärslimpa och jag stod där med köttfärskladdiga fingrar och gick fram och tillbaka till köksbordet där jag lagt testet för att STIRRA på det gång på gång. Måste ha sett helt sjukt ut. Min första impuls var att ringa Christoffer och berätta på en gång men jag kände ändå att jag ville visa honom det när han kom hem så jag väntade, Tiden gick så långsamt. När han till slut kom hem kände jag mig helt spattig (något han i efterhand inte lade märke till, så jag kanske var mer normal än vad jag kände mig). När vi satte oss för att äta sa jag åt honom att blunda och så lade jag fram testet på hans tallrik och sa att han fick titta. Först tittade han på mig som blåstirrade på testet på tallriken och hans blick sjönk ner och så sa han:

- Vad är det där? En termometer?! Men jag ser inga siffror? Då bröt jag ihop i ett skrattanfall och sa:

- Nej, det är ett positivt graviditetstest, du ska bli pappa! Grattis!

Sedan satt han tyst i tre-fyra sekunder med blicken på testet och sedan sa han, med eftertryck:

- Men faan vad roligt! och efter en liten stund:

- Men hur kan det här lilla plusset visa att det finns något där? och så pekade han på min mage.

- Ja, det fattar jag inte heller, men det är något med urinen. När man bli gravid ökar ett visst hormon och det är det som ger utslaget.

Sedan läste vi instruktionen igen och igen, båda två. Vi bestämde också att jag skulle göra ett test till på tisdagmorgon för säkerhetsskull. Det var positivt. Jag gjorde också ett på fredagmorgon. Det var också positivt. Då började det sjunka in. Vi ska bli föräldrar!