Sitter och äter frukost nu efter att ha lämnat Vidar på förskolan. Christoffer sköter i vanliga fall lämningarna men idag är han och jagar. Vår förskola tillåter fem jaktdagar med bibehållen barnomsorg, hur bra är inte det?! Vidar fick vara hemma med mig och Amelia i tisdags då han hade haft feber under lördag och söndag. Han var pigg då men jag tänkte att en extra hemmadag skadar inte. Vi var på Öppna förskolan på en träff om ergonomiskt bärande i sele och sjal och så hade vi turen och bli bjudna på lunch hos A-G där vi lämnade tillbaka svamptorken jag lånat (GE ER UT OCH PLOCKA KARLJOHAN FÖRRESTEN! FINNS HUR MYCKET SOM HELST!). 

Sen sist då? Jo, jag och Amelia tog ju bilen till Umeå förra helgen. Hon somnade i Dalsjöfors (typ en km från Dalasjö) och sov till Idas infart till huset i Holmsund och på hemvägen somnade hon i Ersbodarondellen (där jag åkte från kusin Angelika med familj där jag sovit) och vaknade av hönskackel när jag stannade bilen hemma på gården. SÅ TACKSAM bilbebis. Snälla låt det alltid få fortsätta så! I Umeå hann jag även träffa Jessica som också kom till Ida och så firades Idamaris 30-årsdag i efterskott. Så himla mysig och rolig helg! Vi har också hunnit rösta. Tog med båda barnen till vallokalen i kommunhuset och som tur var kom morfar till undsättning då Vidar var "lite busig", hehe. Glöm ej att rösta förresten! Viktigt! Använd er makt ni fick av kvinnorna 1921. 

Idag är planen att inte göra ett endaste dugg förutom att mysa/sova/vila med Amelia. Känns som de senaste dagarna gått i ett. Vidar är ju världens snällaste kille och han har skämt bort oss med att vara lugn, trygg och glad. Och det är han fortfarande! MEN. Han har börjat barka iväg mot någon slags 3-årstrots vilket såklart är helt naturligt och väntat då barn genomgår någon slags fas där de inser att de är egna individer och kan själv och har en egen vilja. Mitt tålamod är bra men ska erkänna att jag faktiskt gått ut på bron två gånger och räknat till 10 (ett tips som vi fick när vi gick en föräldrakurs som var så bra) under de senaste dagarna. Så idag ska jag vila upp mig som den slitna tvåbarnsmor jag känner mig som. Christoffer var så fin igår. Han såg nog på mig att jag var trött och han vet precis vad som piggar upp mig allra bäst: träning! Han sa: du kanske vill fara ut och springa en sväng ikväll? JA! Sagt och gjort knöt jag på mig skorna och tog med Jax och sprang en mysig runda i septembersol på väg ner. En av de bästa stunderna på dagen är när vi möts i soffan vid 20-snåret. Då har det varit "rejs" sen typ 19.00 med kvällsfika, tandborstning, pyjamas, amning och läggning. Då är det så himla gött att tända ljus, fixa te och något gott att knapra på och bara prata eller sitta tysta och titta på något.

Borde ta tag i fotografering av Amelia för att skicka iväg doptackkort men jag väntar till helgen då Linda kommer som då kan vara fotoassistent, hehe. Så nu mina vänner: mot soffan och yllefilten!