Vaknade av Vidar som sa "mamma, mamma!" och både lät och såg mycket piggare ut. Han var feberfri till 11-tiden så jag hann lägga upp planer och dra en lättnadens suck. Framåt lunchtid började han bli blek och varm igen och när jag tempade honom hade han 39 grader. Efter lunchen (det lilla han fick i sig) lade vi oss tillsammans i storsängen och medan han sov tittade jag på en serie. Under eftermiddagen och kvällen har han varit vid gott mod och inte haft någon feber så jag HOPPAS så att det är på väg åt rätt håll. Nu under lovet har vi ju planerat in att hälsa på folk och dona med olika små projekt. Men kommer Herr Sjuka och hälsar på får en vackert inrätta sig efter hans pipa. Jag är glad över att Christoffer också är hemma hela jullovet då han tagit ut föräldradagar så vi kan hjälpas åt. Idag åkte han ut på skidorna med Jax och jag tog senare en sparktur med Major. Det är så himla skönt att komma ut och vara själv en stund då det blir så intensivt med en liten sjukling - även om det är rätt mysigt också.

Igår vaknade jag upp av en kaminhet Vidar som grät och då började jag gråta själv också för jag hade hoppats att han skulle ha frisknat till så pass att vi kunde åka till Månsberg och fira Acke som fyllt 30 år. Fick så dåligt samvete åt alla håll och kanter men kände samtidigt att jag inte ville vara ifrån Vidar när han var som en trasa. Tacksamheten jag då kände när Christoffer sa "Vi stannar hemma, nu bestämmer jag det" var stor. Själv kan jag ju vara en riktigt velpotta - särskilt när det dåliga samvetet smyger sig på. Hade så gärna velat fira in nyåret med lekar och fest med en glatt gäng men det fick bli ett litet, men ack så glatt, gäng här hemma. Vi strålade samman med mamma och pappa och körde knytis. Vidar vaknade precis innan tolvslaget och när 2017 avslutades och 2018 började låg Vidar med sitt varma huvud rakt över mitt ansikte och med fingrarna i mitt hår - ändå ett rätt fint avslut :)