Jag har ju som ni vet (eftersom jag envisas med att gnälla över det) varit ordentligt förkyld och fortfarande envisas sviterna av förkylningen att ligga som ett kvavt töcken över mina dagar. Suck. I lördags var jag i Umeå för att sjunga på mitt kusinbarn Edwins dop och det gick ändå ganska bra efter omständigheterna. Jag sjöng med 75 % av min totala röstkapacitet vilket inte är någon trevlig upplevelse då en vill leverera när en får förfrågan om sånginsats. Men! Dopet gick bra och sången gick fram ändå. Fint så! Mysigt också att få kvalitetstid med en del av släkten så där en lördag i februari. Christoffer och Vidar åkte till Raja på skoterhelg eftersom det hade blivit så drygt för Vidar att åka fram och tillbaka till Umeå över en dag. Igår, söndag, gjorde jag inte många knop. Vaknade 07.30 och gick upp för att slänga in en tvätt i maskinen och fixa skorpor och mjölk. Gick sedan och lade mig och läste i sängen till kl. 11.00. Living on the edge! Sedan gick jag upp och åt en filtallrik för att därefter lägga mig på soffan och där låg jag till kl. 15.00 till Christoffer och Vidar kom hem. SÅ oproduktiv. Mår verkligen dåligt av sådana där dagar men kände att jag inte hade något val då både kroppen och hjärnan skrek efter en hel dags vila.

Jag sa till Christoffer på kvällen att jag kände mig så off och liksom personlighetsförändrad och efter ett helt eget hobbypsykologande kom jag fram till att jag inte har nån energireservoar i kroppen just nu på grund av att jag är i slutskedet av graviditeten och att all energi går åt till att hålla bebisen i magen på gott humör. Äsch. Jag vet inte. Kanske är det så? Nu ska jag bara jobba två veckor till och sedan bara gå hemma i väntan på bebisens ankomst. Jag har börjat få jättemycket sammandragningar och det hade jag inte med Vidar vad jag kan minnas. Kommer ihåg att jag hade lite känningar sista veckan men inte alls som nu. I lördagskväll när vi var på väg hem från Umeå fick jag lägga mig raklång i baksätet för att det gjorde så himla ont att sitta. Huvva. Jag älskar att vara gravid fram till v. 36 (för då känner jag inte alls av graviditeten i någon större utsträckning) men de här sista veckorna får gärna gasa på för jag vill orka leva som vanligt. Vara min vanliga energifulla person och ORKA göra saker utöver de mest basala sakerna. Tack och hej och slut på gnäll.