Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Mjuk bebishud, snäll storebror och den senaste våren på 100 år.

2018-04-12 08:58:00 i Allmänt

När vi var uppe i Raja i helgen hälsade vi på Christoffers pappas farbror Haldo, 91 år gammal. Han berättade att han under hela sitt liv aldrig upplevt en vinter med så här mycket snö. Tittar jag ut ser jag snö överallt och det känns surrealistiskt att tänka på att all denna snö ska tina bort. Jag hörde att det är den senaste våren på 100 år. Tänk ändå att få uppleva det! Jag kommer kunna säga till Amelia: Vintern då du föddes, 2018, var det en riktig vargavinter! 
Nog om väder och vind. Igår hade jag en känslig dag och grät tre gånger över ingenting. Jo, sista gången grät jag för att jag tänkte på två personer jag bryr mig om som inte mår så bra just nu. Det är skönt att ha Christoffer vid min sida. Första gången grät jag över att Amelia är så fin och luktar så gott och är så mjuk. Ja, ni hör ju. Mammahormoner, hehe. Sedan grät jag för att jag (vilket jag insåg i efterhand) var nervös över vägningen på BVC. Vidar var ju en stor bebis på 4320 g mot Amelias 3360 g och vi fick utöver amningen tilläggsmata Vidar de första veckorna och vissa ökningsperioder också. Att behöva ge stora bebisar tillägg är tydligen väldigt vanligt men det var ingenting de informerade oss om på BB. Därför kändes det nedslående att väga Vidar och inse att han inte gick upp nog mycket i vikt de första veckorna. Min mjölk rann dessutom till sent och så åkte jag på mjölkstockning. Hela den upplevelsen gjorde att jag fick en inre stress vilket kom tillbaka nu när Amelia skulle vägas. Denna gång behövde jag dock inte oroa mig utan vår lilla tjej går upp jättebra i vikt och kurvan pekar rakt upp, så skönt! Christoffer sa: Se där, jag sa ju att du inte behövde oroa dig! Men det är ju liksom ett kvitto på att amningen fungerar om viktkurvan följs så det var så himla skönt! 
Något annat som får mig grinfärdig är att se hur himla fin Vidar är mot sin lilasyster. Alltid när vi ska någonstans pekar han på mig och Christoffer och säger: Mamma med, pappa med! Och nu har han lagt till "Lillan med!". Det känns som att han redan nu ser henne som en självklar del i vår familj! Är naturligtvis medveten om att det kan komma bakslag men just nu njuter jag av det faktum att Vidar är snäll och kärleksfull mot sin syster. Igårkväll var Ida här och hälsade på och Vidar tycker verkligen om henne så när Ida skulle hålla Amelia blev han lite svartsjuk. Det var just vid läggningstid också så han var extra känslig, lillkillen. 
Idag är Vidar på föris och vi ska hämta honom kl. 15.00 och innan dess ska jag och mysbebisen bara ha en lugn och skön dag. 
 

Skriv en kommentar