Att ha turen att träffa rätt människor på rätt plats
Igår åkte jag och Vidar till Näsåker för att hälsa på min morbror med familj. Vi har blivit bortskämda med god mat och fint umgänge. Idag när det var dags för Vidars sovvila körde vi hem. Christoffer ska jaga till veckan och eftersom Vidar då också är ledig från förskolan behöver vi barnvakt. Farmor var inte sen att ställa upp så på hemvägen skulle jag köra vägen över Dorotea för att möta upp svärmor där. Allt var frid och fröjd i bilen. Vidar slocknade på en gång i vanlig ordning (han är världens enklaste bilåkarbarn, så himla tacksamt! Det är aldrig något problem och det är också därför jag känner noll komma noll procents oro inför att köra 17 mil själv med honom). Jag ringde upp storebror och pratade med honom en bra stund.
Okej. Nu måste jag byta tempus för att bringa mer nerv i berättelsen!
Jag passerar Junsele och svänger av mot Hoting och Dorotea. Brorsan snackar på och jag blir osäker på vägen då jag passerar en skylt där det står "Dorotea" och en riktningspil till höger. Vad tusan? Ska jag inte bara köra rakt fram? Tilläggas bör att jag alltid kör vägen via Åsele när jag kör till Näsåker. Jag följer vägskyltningen och kommer då till en grusväg. En mycket lång grusväg. När jag kommer till en skylt där det står "Stuguvattenkälen" stannar jag bilen och slår upp orten på hitta.se. Inser att jag kört rakt över skogen istället för att ta den enkla asfalterade "riksvägen". Ser Dorotea på kartan och känner hoppet inom mig. Fortsätter jag bara köra kommer jag fram, tänker jag, och fortsätter färdas på den kringelkrokiga grusvägen någonstans mitt i Västernorrlands skogsmark.
Då smäller det till i bilen och ett jäkla oljud stör mitt podcast-lyssnade. Jag stannar bilen och går runt och tittar. Punktering på höger bakdäck. Någon kilometer kvar till en by som heter "Svanabyn". Vidar vaknar och tittar sömndrucket på mig som gör en snabb överslagsräkning på hur jag ska gå tillväga nu. Öppnar bagaget för att kontrollera att reservdäcket är på plats och får tag på svärmor och Linda som nu befinner sig i Dorotea i väntan på mig och Vidar. Jag inser rätt snabbt att jag inte kan byta däcket och samtidigt hålla reda på min 21-månaders son som börjar bli otålig. Till vår glädje upptäcker vi ett hus som verkar bebott (inget en kan lita på i glesbygdsmark som denna) så vi knatar dit i hopp om assistans och i väntan på farmor och faster.
Vi knackar på och möts av en av de trevligaste tanter jag någonsin träffat! Jag bjuds på kaffe och vi konstaterar att världen är liten då hon berättar att hon jobbat med Christoffer under en sommar. Hon säger att jag haft tur som träffat en så bra man och att det var synd att hon inte en dotter i lämplig ålder som hon hade "kunnat fri ihop med han!". Vi pratar vidare och hennes dotter ringer till sin son som kan hjälpa mig att byta däcket. När hon nämner hans namn klickar det till i mitt huvud. "Vänta, Fabian säger du? Är det Fabian från Svanabyn?". Då visar det sig att tantens barnbarn är en elev jag undervisat i svenska förra terminen, en kille som jag förstått kan ungefär allt som är värt att veta om bilar. Farmor och faster dyker upp och vi går ut till bilen där Fabian redan satt igång med däckbytet. Jag tackar honom och min tur i oturen att jag hamnade just där. Vidar och barnstolen flyttas över till farmors bil och jag åker vidare, tacksam över den lilla världen vi lever i och att människor öppnar upp och hjälper till. Paradoxalt nog är jag nästan glad över punkteringen - annars hade jag ju aldrig Gunnel från Svanabyn och haft det roliga samtalet över en god kopp kaffe! Min mormor sa alltid: "det är inte målet som gör mödan värld utan resan på vägen dit" och det har aldrig stämt så bra som idag.
Kommentarer
Men se där, Gunnel är min ingifta härliga moster ❤️ Och Fabian är mitt kusinbarn, så bra att de kunde hjälpa dig! Och mina föräldrar bor också där i krokarna. Ska dricka en sista kopp kaffe och läsa lite mer bloggar medan doftljus brinner och musiken spelar i bakgrunden, sedan ut och fånga denna underbara höstdag 🍁☀️🍂
Svar:
Aha! Vad kul! De var så trevliga och hjälpsamma så! :)
Carolina Lidström
Therese Bjärstig