Konsumtionsfritt 2017 - hur gick det?
Nu när året snart är slut vill jag berätta om hur det gått med min utmaning med att ha ett konsumtionsfritt 2017. Den kursiverade texten nedan beskriver bakgrunden till utmaningen och de förhållningsregler jag satte upp för mig själv i början av året. Nu är det dags för en utvärdering. I mina anteckningar i mobilen har jag ett “dokument” som heter “villhöver” - just för att de är saker jag VILL ha men kanske inte nödvändigtvis MÅSTE ha. Jag har adderat kostnaderna för dessa saker och summan har vid årets slut landat på 18 734 kr. Pengar som, istället för att ha gått till onödig konsumtion, gått till mitt sparkonto (och inköp av ny tvättmaskin och dyr service av bilen och sånt…). Visst har jag ibland känt att jag inte haft någon klädinspiration när jag ska välja kläder på morgonen men med återkommande rensningar i garderoben har jag faktiskt sett mina kläder på ett annat sätt. En del av de utrensade kläderna har jag sålt på loppis och en del har jag skänkt till Pingstkyrkans Second Hand. Jag har mer kläder att rensa ut också så det är ett ständigt pågående projekt. Tänk ändå vad mycket pengar som florerar runt! Jag misstänkte att summan skulle landa på cirka 15 000 kr då jag shoppat för dryga tusenlappen i månaden förut men det blev nästan 19 000 kr!
Förutom nödvändig konsumtion som mat, hygienartiklar, bensin och kläder till Vidar har jag köpt några saker till mig själv. Ett par sandaler var en av de saker jag planerat för (se nedanstående text) och planen var även att inhandla nya löparskor men då mina vinterskor hade gjort sitt (trots två besök hos skomakaren) prioriterade jag istället nya sådana. Nya löparskor ska jag unna/önska mig till våren då jag återigen kan springa igen efter graviditeten.
Jag frångick mitt konsumtionsfria 2017 vid tre tillfällen. En ny Muminmugg välkomnades till min samling. Ett högst onödigt köp men den skrek “CAROLINA!” och jag kände att jag ville ha den. Den heter “Vårvinter” och är en mina allra finaste muggar. I somras när vi var i Stockholm och hälsade på storebror och Sofia besökte vi butiken Smiley Vintage där alla plagg är omsydda och återbrukade. Kunde inte hålla mig från att köpa en klänning där (hehe). Jag har också “syndat” genom att köpa en helt ny vinröd klänning som jag ska bära på julavslutningen och på julafton. Klänningen är ingen gravidklänning (försöker ha vanliga kläder så länge det går och så länge det är stretch funkar det, hehe) men passar med en växande mage och kommer även kunna tjänstgöra som både vardags- och festklänning i framtiden beroende på hur man stajlar den. Egentligen har jag flera potentiella kandidater till julklänningar i garderoben men nu, med en blek, glåmig och trött gravidkropp, ville jag unna mig något nytt och det tyckte jag att jag var värd minsann! Dessutom: jag KAN ju säga att det var en julklapp till mig själv efter att faktiskt ha klarat denna utmaning rätt bra!
Har läst denna bok och fått en helt förändrad bild över min klädkonsumtion- och användning.
Blir äcklad av fakta över att t-shirtar vi köper för 49 kr produceras av femåringar och att 60 000 liter vatten krävs för att tillverka t-shirten när 663 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten. Någonstans har jag ju varit medveten om att en stor del av världens klädkonsumtion är helt åt helvete men det är så lätt att blunda och bara gasa på. Det är det enkla alternativet - och människan är ju i grunden lat. Nu har jag dock bestämt att det är dags för mig att skärpa mig. Ingen mer okynnesshopping helt utan tanke! Inte för att jag någonsin varit en storshoppare men nog har jag både ett och annat plagg här hemma som inte matchar med något och som bara hänger och samlar damm.
Sedan Vidar kom till världen har jag blivit ännu mer medveten och framförallt intresserad av medveten konsumtion. Som förstagångsförälder är det lätt att luras av allt man "behöver". Vissa saker är ju oumbärliga så som vagn och/eller bärsele och kläder till barnet men all denna leksakshysteri?! Det roligaste Vidar vet är att leka med oss och att gå loss i kastrullskåpet. Det finaste en kan ge sina barn är tid och uppmärksamhet - inga saker i världen klår det. När jag väl köper något till Vidar försöker jag alltid att kolla efter GOTS-certifierade plagg. Det står för "Global Organic Textile Standard" och innebär att hela kedjan är reglerad, alltifrån den ekologiska odlingen, via kemikalierna i färgning och beredning till levnadslöner för de som arbetar i produktionen. Drömmen vore att hela hans garderob skulle bestå av sådana plagg men att ha en vision är att vara en bit på väg. Att hälften av hans plagg består av sådant vi fått/köpt second hand/ärvt känns även fint i hjärtat. Kläder som används några månader slits ju inte så hårt. Annat blir det ju när han blir äldre.
När vi ändå är inne på det här med klädkonsumtion och shoppingmönster ska jag berätta om en utmaning jag bedriver på ett personligt plan. 2017 ska vara ett konsumtionsfritt år för min del. De regler jag satt upp för mig själv är att jag får köpa saker om något går sönder (som ersättning) och om jag verkligen är i behov av något får jag också köpa det (efter att först ha analyserat behovet noggrant). Förbrukningsvaror så som hygienartiklar och mat får jag såklart köpa efter behov. Vidars behov av kläder och prylar ingår inte i denna utmaning - jag vill dock bli ännu mer medveten även om inköpen tills hans behov. Det är den där onödiga konsumtionen jag vill eliminera. Varje gång jag blir sugen på att köpa något lägger jag in köpesumman på anteckningarna på mobilen och redan nu, bara efter fyra månader, är den summan över 7000 kr. Tänk vad stor summan kommer bli efter ett helt år! Att tydliggöra det på det sättet för att sedan - förhoppningsvis - inse att jag inte ens saknar prylen/plagget i slutet av året är målsättningen. Något jag dock vet att jag kommer att köpa är ett par nya sandaler för mina från 2007 börjar ha gjort sitt...