Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Några tankar efter två månader som förälder

2016-03-22 15:27:06 i Allmänt

På torsdag blir Vidar åtta veckor gammal. När han var en vecka gjorde jag ett inlägg med mina tankar efter första veckan som förälder och här kommer nu några tankar till!
- Låt oss tala om bröstmjölk och denna så kallade "utdrivningsreflex". Mjölken kommer ju om bebisen suger på bröstet men min mjölk "läcker ut" om jag lyssnar på riktigt bra musik också?! Vafalls?! Är det vanligt? Känner liksom hur musiken "drabbar mig" och jag stannar upp och riktigt känner hur jäkla bra musiken är. Hur arrangemanget låter, hur harmonierna är lagda och hur anslaget på pianot låter. Och så läcker det ut bröstmjölk?
- När vi ändå är inne på kroppen: denna hunger. Graviditetshunger är INGENTING mot denna amningshunger. Jag måste äta ett mellanmål mitt i natten för att stå ut. Jag åt precis som vanligt under graviditeten plus lite extra i slutet men nu måste jag äta för sjutton mannar, minst.
- Doften. Bebisdoften. Tänk att jag skapat något som luktar godare än alla blommande mandelträd, nyutslagna rosor, sommarregn och nyslagna åkrar i världen? Mvh/ doftmissbrukare av bebishuvud
- Huden! Ingenting är mjukare än bebishud. Punkt.
 

Kommentarer

Kroppen är lustig. Även fast Nikki är 8 år så spänner det som fasen i mina bröst om jag hör ett litet barn gråta. Eller om jag ser gulliga djurungar, haha!
Svar: Hahahaha! Ja. Kroppen. Denna makalösa manick!
Carolina Lidström

Skriv en kommentar