Året är 2004 och juniregnet smattrar på rutan. Sommarlovet har just börjat. Du är 11 år och sitter vid mamma och pappas ovala bord i köket. På radion spelas Marit Bergmans grammisvinnare "I will always be your soldier" och du sjunger med, redan då på perfekt engelska: I will always be your soldier, I’ll be marching by your side. Jag tror att det var det där sommarlovet vi slutade att titta på våra sönderspelade filmer "Pongo och de 101 dalmatinerna" och "Micke och Molle". Nu ligger filmerna och samlar damm på någon vind någonstans på gården liksom den gigantiska mängd litteratur du lånade inför ditt projektarbete. När jag kom in på ditt rum i våras luktade det så där instängt som det kan göra då någon tänkt för mycket och för länge. Jag frågade hur det gick med arbetet för jag var lite nervös över att syftet skulle gå förlorat och hamna på villovägar, lärare som jag är. Jag kastade också en blick på golvet där du samlat böcker, diverse inköp inför studentveckan och de nya skorna och jag undrade lite tyst för mig själv om du hade koll på läget. Som om du läst mina tankar pekade du mot ditt huvud och sa: Det är lugnt, syrran. Jag har allting här! Behöver jag nämna att min lillebror fick högsta betyg och strålande omdöme på sitt projektarbete?

Att ha allting i huvudet kan ibland bli ganska tärande och en höstdag då vinden blåste extra mycket sa du, efter att ha varit oroväckande tyst: Ja, eh, hehe, jag befinner mig i en situation.. så att säga.. Du har alltid kunnat prata och beskriva din situation och jag är så glad att jag har ditt förtroende. Det är så fint att du, efter att ha kört högerhanden genom håret ex antal gånger, skrattar lite för dig själv och sedan berättar saker bara man ställer de rätta frågorna. Du har, precis som jag, alltid gillat att prata - och jag vet ingen som kan bjuda så mycket på sig själv men samtidigt behålla sin integritet. En natt i maj när jag sov med öppet fönster vaknade jag av att du stod ute på gården och pratade norska. Jag blev inte ens förvånad, att växa upp med dig är som att växa upp med hela Sveriges dialekter och några av världens språk i en och samma person. Jag böjde mig ut genom fönstret och frågade vad du gjorde och du sa: Jag kommer in! Okej, sa jag och så drack vi te och pratade till sent in på natten. Jag minns söndagsmiddagarna med familjen då du bjöd på underhållning genom att imitera väl valda personer och jag får fortfarande kramp i magen när du gör dina bästa sketcher.

I oktober gjorde jag en "Oktoberlista till lillebror" på Spotify och jag kommer att sakna att åka hem tidigt med dig på onsdagar och lyssna på "Tallest man on earth" och äta bullar och dricka mjölk. Sånt som man gör när man är 12. När sommaren är slut kommer du att flytta till Umeå och jag undrar: vem ska nu sjunga "Staffan stalledräng" på gården samtidigt som han skottar snö? Vem ska komma och knacka på, kasta ner alla kuddar på golvet (bara för att "de är i vägen och fyller ingen funktion!") och slänga sig raklång i soffan? Vem ska fråga mig om råd? Vem ska zappa mellan tv-kanalerna och vem ska jag åka i baksätet med till Dalarna?

När du var cirka 9 år besökte du Vilhelmina folkbibliotek med Dalasjö skola i hopp om att få låna några intressanta böcker. När du lastat upp ditt tänkta lån på bänken fick du en blick från bibliotekarien och hon sa: Är inte du lite för liten för de här böckerna? Så du fick ställa tillbaka historieböckerna och böckerna och Andra världskrigets historia. Vad bibliotekarien inte visste var att du redan då tjuvläst storebrors gymnasiebok "Ondskan" under täcket med en ficklampa som enda ljuskälla. När du nu lämnar tillbaka projektböckerna till biblioteket inför din flytt till Umeå kan du ju hälsa dem att kunskap är inte kunskap innan någon annan vet att man vet. Kunskap måste spridas och delas. Du har mycket kunskap att sprida och även mycket kunskap att inhämta och med din törst efter ny vetskap kommer du inte ha några problem inför framtida studier. När jag skulle påbörja mina studier vid det musikestetiska programmet vid Tannbergsskolan, Lycksele, följde du med på familjedag. Vi gjorde ett besök i skolans studio och du uppmärksammade högljutt att någon klistrat fast en bild på Stalin på trummorna. Hela min blivande klass stirrade på min historienörd till lillebror och jag tänkte: uppenbarligen har han inhämtat kunskap om Stalin på annat sätt än genom bibliotekets låneböcker.

Året är nu 2012. Den 8 juni i år tog du studenten med fina betyg trots att du mest suttit på ditt rum och "tokskrattat och spelat popen". I sommar sliter du med skogsplantering och häromdagen när du kom hem såg du ut som om du varit ute i krig. Skavsår, myggbiten, solbränd, blöt, svettig och med en jordig hinna av smuts över hela ansiktet. Jag tänkte på Marit Bergmans låt: "I will always be your solider, I´ll be marching by your side". Jag vill att du tänker på det i höst, när du omges av tentaångest, billig pasta och trängsel på UB. Jag är alltid vid din sida. Jag älskar dig. Finaste, roligaste och klokaste lillebror.