I gårkväll åkte jag och Imra till ridhuset och tränade ett efterlängtat pass. Vi har inte tränat seriöst sedan jag var i v.39 och gick omkring med stormagen. Trodde att Imra skulle vara "ohaendes", alltså vara så överladdad så hjärnan kopplas ur, men hon levererade rätt fin koncentration och samarbetade helt okej. 

Det är så himla kul och värdefullt att få komma iväg en stund och göra något som inte är "bebisrelaterat. Pratade med en kollega om detta och hon sa att hon varit likadan när hon fick barn. Hon hade också behov av att göra saker på egen hand och hålla intressen vid liv. Hon sa också att det finns folk som inte alltid ser på detta med blida ögon utan anser att mammor ska vara med sina spädbarn dygnet runt. Nu har jag bara varit förälder i några veckor men känner redan att jag är en bättre förälder om jag inte glömmer bort mig själv i allt detta nya.