I dag hade jag styrt mammaträff här. Vidar tyckte det var kul och spännande att det var ett gäng bebisar här när han vaknade efter förmiddagsvilan. Är så himla glad över vår föräldragrupp. Tanken med dem är ju att man ska få chansen att utbyta erfarenheter, ge varandra råd och stötta varandra i rollen som förälder och jag känner mig trygg i vår grupp att fråga om råd. Har dock förstått att det inte är så i alla grupper och kommuner vilket är synd för jag känner att träffarna ger mig så mycket! En jag känner sa att det i en tidigare föräldragrupp i en annan kommun varit väldigt mycket jämförelse och strävan efter devisen att "mitt barn klarar allt så bra och är så himla lättsam" och sas det något "negativt" eller uppdagades något "problem" i skötseln eller utvecklingen av något barn så blev det nedlåtande kommentarer och blickar. Så jäkla trist. Kan vi inte bara komma överens om att alla barn är olika? Så även vi föräldrar. Rutiner och tankesätt som passar hos en familj kanske inte faller i god jord hos en annan. Alla strävar ju efter att göra vad som känns bäst för dem och det är gott nog tycker jag. Jag är oerhört tacksam över vår föräldragrupp och att det är skön och avslappnad stämning i den!

I kväll har jag varit på klubben och tränat denna tornado till hund. Hon tyckte det var superkul att komma tillbaka till klubben och träffa hundar och hundfolk igen efter en sommar med sporadisk träning här hemma (även fast vi nu i slutet fått till några riktigt fina pass på hemmaplan). När vi tränat klart gick vi till agilityplanen och körde ett par varv och Imra älskar verkligen det. Hon kastar sig över hindren och rusar på i hundra knyck. Är nästan rädd att hon ska göra sig illa men hon bara kör, älskade hund!