Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Vill vi vara en tyst kommun?

2015-09-29 19:52:01 i Allmänt

I dag nåddes vi av beskedet att förslaget om att lägga ner den Kommunala Musikskolan i Vilhelmina har lämnats till Fullmäktige. Anledningen är att kommunen behöver spara pengar. Vi musiklärare i kommunen skrev en debattartikel till tidningar, kommunledning och politiker i våras och vad mer kan vi göra? Alla barn och ungdomar vill inte rida, spela hockey, träna judo eller orientera. Musik behövs också. Det kulturella livet berikar en kommun. Vem vill bo i en tyst kommun utan musik? Var kommer barnen vara som ska spela "Idas sommarvisa" på pianot på skolavslutningen så alla släktingar fäller en tår? Var kommer den nervösa speleleven som tar gitarren och trevande spelar på Vårsoarén att vara? Var ska ungdomar som vill bilda band mötas? Vilka ska peppa dem och hjälpa dem att komma igång? Nästan alla Sveriges 290 kommuner har en Musik- eller Kulturskola och endast ett fåtal befinner sig i negativt majoritet. Det är djupt beklagligt att vår kommunledning och våra politiker väljer att sälla sig till detta sällskap.
Att kommunen måste spara pengar är en logik jag kan ta till mig. Att välja att lägga ner en framgångsrik, kulturell instans som varje vecka möter flertalet barn och ungdomar är dock  något jag vid min allra största ansträngning inte kan begripa. Det måste finnas andra verksamheter att se över, andra organisationer som får backa och stå tillbaka. Vilka ska ta ton i luciatågen? Vilka ska lära sig det svåra partiet i den där soullåten? Vem kan lära sig ett komplicerat trumfill utan rätt pedagogisk guidning? En nedläggning av Vilhelmina Musikskola är ett hårt slag mot kommunens invånare och något som kommer att märkas i form av en tystare kommun med ett betydligt fattigare kulturliv.
I fyra år har jag jobbat vid Musikskolan och jag har under dessa år mött ungdomar vars största intresse är musik. Flera av dem har valt att gå musikgymnasier runt om i länet, en av dem blev tilldelad Kungliga Musikaliska Akademiens stipendium och en av dem har ett gehör så fullt utvecklat att Mozart myser i sin grav. Flera av dem skriver mail till mig och delar musiklistor, berättar om ensemblelåtar de spelar och konserter de gör. Det Vilhelmina nu gör är att strypa chansen att få fler barn och ungdomars musikintresse att stimuleras via Musikskolan.
När jag i våras möttes av planerna på nedläggning valde jag att denna termin återgå till klassmusik utöver min tjänst som gymnasielärare i svenska. Det innebär att jag i nuläget inte längre har någon del av min anställning vid Musikskolan vilket smärtar mig då sånglektioner och allt det ger är bland det roligaste jag vet. Musik är liv och ger liv och det är med glädje jag ser fram emot att lära vårt barn att spela och sjunga men med stor sorg tänker jag på alla de barn och ungdomar som aldrig, i alla fall inte i Vilhelmina kommun i Musikskolans regi, kommer att få möta musikens värld och den kraft den besitter.
 
 

Kommentarer

Berg
Bra skrivet! Jag blir mest bara förbannad när jag tänker på detta. En regel rätt smäll känns lämpligt att dela ut på styrande politiker!
Johanna L
Så bra skrivet Carolina! En negativ utveckling som är rakt igenom bedrövlig och förkastlig.
Penélope
Detta är idioti. Musik är ju något av det bästa som finns! Jag hade nog aldrig kunnat spela gitarr om det inte vore för Teodors lektioner i skolan i Dalasjö varje vecka. Jag hade nog inte stått på scenen och sjungit countryballader om inte Christer suttit bakom pianot och berömt mig. Alla behöver musik. På ett eller annat sätt.

Varför känns det som att det alltid är de estetiska uttrycken som drabbas av kommunens bristande ekonomi?

Skriv en kommentar