Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Lite om nuet

2015-10-12 19:04:00 i Allmänt

Christoffer och hundarna är borta på jakt nu och jag får mms-uppdateringar om hur det går. Saknar dem så himla mycket men är ändå glad för nu vet jag att de trivs som allra bäst. Att gänga sig med en inbiten jägare innebär liksom att man bara får finna sig i mycket ensamtid på hösten, men det är ganska skönt att vara ensam också och längta efter varandra - även om jag såklart föredrar att ha Christoffer och hundarna nära mig. Major fick också följa med denna jaktsväng även fast han än så länge är för ung att jagas med. När jag frågade om det inte var bättre att han stannade hemma med mig (enbart av egoistiska skäl, den där lille valpen är lite av min ögonsten, hehe) sa Christoffer: Nej, han ska skogstränas! Och så var det med det.
Helgens instruktörsutbildning var mycket intressant och lärorik. Det är verkligen en investering i sig själv att utbilda sig inom sitt intresse. Vi fick göra många övningar och fick kunskap i både praktik och teori om ledarskap, pedagogik och valpens utveckling och inlärning. Nästa helg (13-15 november) vi träffas är det dags för hundkunskap i dagarna två. Det enda som var drygt med helgen var fem timmar enkel resa dit och hem. Att sitta stilla och lyssna två hela dagar är ju inte heller något man är direkt van vid. I mitt jobb är ju tempot och innehållet väldigt omväxlande.
I fredags var jag på besök hos barnmorskan och det lilla hjärtat galopperade på och värdena såg fina ut. Sedan jag började med de nya järntabletterna hade järnvärdet höjts. Den här gången mätte hon även magen för att skriva in måttet i ett diagram som ska mäta barnets tillväxt. När hon visade mig att måttet låg under genomsnittet blev jag först orolig att bebisen inte växer som den ska men hon lugnade mig och sa att måttet kan vara ovanför genomsnittskurvan vid nästa besök om tre veckor. Dock sa hon att jag mest troligt inte får en fem kilo tung bebis i alla fall.
Denna måndagkväll njuter jag verkligen av att inte ha några planer alls utan ska lägga mig tidigt - den ultimata lyxen. De resterande kvällarna i veckan har jag kurs, föreläsning och styrelsemöte så jag ska passa på att njuta av friden i kväll. Ha en fin måndag fina ni!
 

Kommentarer

Anonym
Jag har följt samma kurva med tre barn och vikten har varierat mellan 2500-3900.. Så den kurvan säger mer ATT det växer, inte hur mkt :-)
Svar: Okej, då kan jag vara lugn alltså :)
Carolina Lidström

Therese Bjärstig

2015-10-15 - 15:30:00
Ser att det går bra för dina killar!!! Så skoj! Och klart minstingen ska skogstränas, kan man aldrig göra för mycket! Och mår du bar bra så tycker jag du ska gå med i skogen, går man med hunden så ska man ju inte jäkt fram, utan njuta och låta hunden söka metodiskt, jag brukar hinna fota och plock svamp ;-D och bara njuta av skogen! Sköt en älg då jag var i månad 6, å då slog Luran kullerbyttor där inne då det small ;-) Och när hon var sju månader var hon med på pass för första gången! Så allt går! Va nu rädd om dig och den ill* i magen <3

Skriv en kommentar