Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Åtta år av oktober - 2007-2014

2015-10-01 19:49:04 i Allmänt

Intertextualitet

2007-10-22 16:07:21 i Texter/dikter

Hela livet är ju egentligen som en stor intertextualitet.
När man tänker efter.
Vissa snår är svårare att värja sig från än andra.
Metaforer är ett annat begrepp
man kan kasta sig runt med.
För att inte tala om extradiegetism..
Det är grått idag.
Jag gillar inte riktigt de gråa.
Just det faktum att det är en blandning av svart och vitt
gör mig osäker på var jag vill stå.
Men vissa dagar är man bara mitt i mellan.
Som ett svagt rop i etern.
En tunn länk av ovisshet.
En ohållbar barriär av allegorier i samspråk med tanken.

 

Språksociologi.

2008-10-01 17:24:08 i Allmänt

Dagen har ägnats till stövelprovning och tentaplugg. Det är ett par riktiga regnstövlar jag köpt mig. Ett par svarta Viking med grönrutigt foder. Jag vill ha regn, strumpbyxor och tjocksockar/benvärmare och en sjal och därefter kan hösten få omfamna mig. Oktober kom så hastigt i år även fast jag gjorde mitt allra yttersta för att uppskatta varje dag i september. Varje dag i månaden som är min absoluta favorit under det svenska kalenderåret. 

Tentaplugga gjorde vi hos Jessica. Jag, Jessica och Ida. Vi käkade kladdkaka och pratade om språk. Vi kollade igenom instuderingsfrågorna och lade upp en förhoppningsvis vettig strategi inför resterande plugg innan salstentan på måndag i skrivsal 6 i Östra Paviljongen, 09.00-12.00. Tänkte att den nu i detalj nedskrivna beskrivningen skulle vara ett lockbete till alla mina eventuella stalkers som nu alltså får chansen att se mig slita mitt hår, tugga upp sjuhundra blyertspennor och grimasera av skrivkramp. Inte för att jag tror att jag har några stalkers, men man vet ju aldrig. Det här med bloggvärlden är en väldigt mångfacetterad dimension av populär(ful)kultur som kan diskuteras i all oändlighet vilket jag inte ska ägna kommande timmar till. Jag hade istället tänkt att gå ut och inviga mina stövlar.

 

Prestationsångest.

2009-10-06 09:21:52 i Studentlivet

Prestationsångest är något jag mer eller mindre alltid varit tvungen att tampas med. Jag hör hur jag säger till klasskompisar att det kommer att ordna sig med tentor eller skrivuppgifter och att det nog inte är något att oroa sig över. Och ändå är poäng, resultat, begåvning och perfektion något som upptar en pinsam stor del av min tanketid. Vilket hyckleri, eller hur? Innerst inne i mitt hjärta och min hjärna vet jag att världen inte går under av ett bakslag, ett fel svar eller någon annan petitess, men ändå - jag sitter likt förbannat och har ångest över helgens träff med Skapande svenska-kursen (läser ju en skrivkurs utöver lärarutbildningen ni vet). Att lämna ifrån sig något man inte är nöjd med känns som att lämna ifrån sig en liten bebis för kontroll att allt står rätt till. Nu har jag ju ingen bebis, men kan ni förstå känslan? Att bli bedömd, att skrivas in, att synas in i de allra djupaste vrårna. Jag måste hela tiden påminna mig själv om att jag läser kurser för att bli bättre, för att lära mig. Man kan inte komma in på en kurs och vara bäst - vad har man då där att göra? Utveckling är bra för självkänslan. Det är så man måste tänka. 

Prestationsångest är för min del inte något som enbart tar upp tid för skolan, utan den hänger ofta över mig under andra dagar också, när skolan inte hägrar. Jag vet att jag inte är ensam med att känna såhär. Jag kan räkna upp 10 av mina vänner som också mer eller mindre känner en press på att vara så duktiga och så begåvade. Men varför? Varför har vi skapat den här idealpersonen som aldrig begår misstag och alltid har alla rätt vad det än gäller? Jag tycker det är dumt. Jag tycker att vi ska protestera mot detta. Och jag vet att påminnelserna kommer att hagla mig i ryggen; utveckling - inte perfektion. Utveckling - inte perfektion.  
 

Ge mig en hand eller ett ankare, nått som håller mig fast.

2010-10-14 21:01:13 i Studentlivet

Utbildningen har bestämt att dräpa mig med 3 tentor, inlämningsuppgifter och en stor konsert på fyra veckor. Det passar bra. Jag begraver mig gärna i plugg just nu. Idag kom första snön. Vet inte vad jag tycker om det. Våra två utbytesstudenter från Belgien kastade sig ut efter ensemblelektionen för att se de vita flingorna falla från den bleka oktoberhimlen. Själv känner jag mest likgiltighet. Kanske en av de allra värsta känslorna. Kanske på grund av att jag förorsakat min sinnesstämning helt på egen hand. Antar att jag måste genomleva det också. 

Nu ska jag plugga transkription. Alltid nått. 

Jag vill skriva så mycket mer men just nu måste jag samla mig.

Tystnaden.

2011-10-05 15:53:07 i Allmänt

En av anledningarna till att jag alltid velat bo i en by är tystnaden. Tystnaden som långsamt låter pulsen sjunka till en bekväm nivå. Tystnaden som låter mig höra hur det knäpper i väggarna och hur det knarrar i golvet. Tystnaden som låter mig höra hur vinden far iväg med de sista löven. Klockan är nu 15.49 och det är knäppt tyst här hemma i Dalasjö. För ett år sedan satt jag förmodligen på en trång, svettig lokalbuss vid den här tiden och mådde illa av värme, kurvor och av vissa människors totala oförmåga att duscha. Nu behöver jag inte bry mig om det där. Om lokaltrafik. Det enda fordon jag ser när jag tittar ut genom fönstret är det här:

 
 

Och höstlöv som virvlar omkring och någonstans där står man

2012-10-10 22:16:16 i Allmänt

Min hjärna är så överhettad just nu på grund av att jag har mycket på jobbet och en mormor-oro som ligger som en skör dimma runt dagarna. Önskar att jag kunde skriva mer om dagens friluftsdag, valpkursen, saker jag tänker, teer som är goda och sådant, men jag orkar inte just nu. Nu vill jag bara sova och hoppas att det går bra imorgon.
 
 

Handen i fickan fast jag bryr mig

2013-10-04 11:47:00 i Allmänt

Sitter på jobbet och planerar och lyssnar genom Veronica Maggios nya album "Handen i fickan fast jag bryr mig". Ute lyser träden som en palett av rödgulorange nyanser och snart har ännu en vecka passerat. Förundras ofta över tiden av någon outgrundlig anledning.
I går kväll anordnade Vilhelmina kommun en ljusmanifestation mot droger och jag och mina elever sjöng och spelade åtta låtar. Det är sådana stunder - när eleverna presterar, ger allt och dessutom håller bättre koll än vad jag gör - jag älskar mitt jobb. När vi nästan var klara och hade en låt kvar (Cup song) viskade jag till en elev "Hjälp, hur börjar låten? Hur går stämman? Mitt huvud är blankt!" Då tittade hon på mig och sa "Äh, det är lugnt, vi kan det här, häng bara på. Jag räknar in!". När man som lärare kan ta ett kliv åt sidan, när eleverna löser det själva - då har de fattat grejen. 
Nu ska jag äta fredagslunch! I eftermiddag kommer fredagsfrisyren att dyka upp, i en lite annorlunda tappning! 
 

Jaaaaa!

2014-10-11 18:30:00 i Allmänt

I dag har vi varit i Örnsköldsvik och tävlat i lydnad och jag och Imra tog vårt andra 1:a pris! Jag blev så himla glad, haha! Hoppade fram till tävlingsledaren och gav domaren en kram, hehe. Fick världens lyckorus! Som ni vet började hon ju löpa precis när jag skulle tävla tre tävlingar på raken så jag var extra sugen på framgång i dag. Jag tyckte att det var så mycket "go" som saknades hos Imra men den totala poängen gav oss ändå ett 1:a pris. Tidigare har jag ju skrivit om att mitt mål är att ta ett LP1 (lydnadspris lydnadsklass 1 = tre 1:a pris) innan året är slut och det vore så roligt om vi lyckades med det.
 
 
 

 

 
 

 


Kommentarer

Johanna L
Vilken skatt för dig att ha detta bloggarkiv. Du har ju en så fin förmåga att sätta ord på funderingar, känslor, förnimmelser och stunder. Det måste väl vara en härlig känsla att kunna vandra genom minnen, tankar och svunna tider på detta vis?

Kram på dig!
Svar: Tack snälla du! Det var fint sagt. Ja, det är jättespännande att gå tillbaka i arkivet och läsa vad man gjorde, tänkte, kände då :) Kram!
Carolina Lidström

Skriv en kommentar